Denna krönika kommer från Impact Loop VC (vår engelska loop för europeiska impact-investerare) och har översatts till svenska.
Jag skriver det här på tåget hem från Malmö, fortfarande lite uppe i varv efter två dagar på The Drop.
Konferensen, som nu körs för femte året, har blivit ett av Europas främsta platser för att ta pulsen på klimatteknik och impactinvesteringar. Det är också en av få konferenser där bastu och ett dopp i havet räknas som programpunkter – och kaffet är gott, vilket hjälper.
Årets tema var "Everything Changes From Here", med olika spår om infrastruktur, arbetskraft, natur och geopolitik.
Men mitt i allt det breda fanns ett samtal som hela tiden kom tillbaka: riskkapitalets egna begränsningar. Mer specifikt: om den VC-modell som finansierade den första vågen av klimat- och impactbolag är rätt verktyg för att bygga det som kommer nu.
Paneler på lastpallar
På The Drop kallas panelerna för Ripples, och scenerna är utbytta mot en cirkel av lastpallar med plats för runt 25 personer. Tre mikrofoner skickas runt, och alla lyssnar via "silent disco"-hörlurar.
Skummar man listan över Ripples är ett tema svårt att missa. "Beyond the Pilot: Who Will Finance the Future?". "Don't Look Down: Surviving the FOAK Cliff". "Moat or Museum? Carving a Future for Hard Tech in Europe". Tre olika sessioner som pekar på samma underliggande problem: klimatteknik är fullt av frustrerade grundare som försöker skala sina bolag i ett kapitalklimat som egentligen inte är byggt för dem.
Tre olika sessioner som pekar på samma underliggande problem
Jag satt med på "Beyond the Pilot", som leddes av Liliana Cruz, investeringsanalytiker på Cemex Ventures – riskkapitalarmen till den mexikanska cementkoncernen – och Juan Nieto från Zacua Ventures, en fond inriktad på byggtech.
"Grundare, särskilt de som bygger pilotanläggningar eller 'hard tech', måste leta efter alternativa kapitalformer vid sidan av VC. Att få kapitalstacken rätt är så viktigt", säger Liliana Cruz till mig efter eventet.
Den stacken, som den beskrevs runt lastpallen, sträcker sig från offentliga bidrag och EU-program via venture debt och projektfinansiering till offtake-avtal med storbolag och blandade strukturer med utvecklingsbanker. Budskapet till grundarna var tydligt: eget kapital ska vara ett lager av flera.
Tioårsfonden matchar inte verkligheten
Tiden var den andra flaskhalsen. Första anläggningen av sitt slag tar år att bygga och ytterligare år att räkna hem, och flera investerare beskrev den tioåriga fondcykeln som i grunden felmatchad mot vad de faktiskt ber grundarna göra.
Det pratades också mycket om att låsa upp mer tålmodigt kapital – från family offices, pensionsfonder och evergreen-fonder. Svaren på hur man faktiskt gör det var färre.
De flesta samtalen utgick från att riskkapitalet fortfarande har en roll, bara en mindre. Eller snarare: att det behöver bli lite mindre risk och lite mer kapital – och framför allt mer tålamod.
"DPI:n* hos många climate tech-VC:er har helt enkelt inte varit bra, delvis för att de har väntat på att en eller två guldkorn i portföljen ska leverera massiv avkastning, men det har inte blivit så", säger en unicorn-grundare som numera investerar via ett family office till mig över lunchen.
(DPI = Distributions to Paid-In capital – alltså hur mycket pengar en fond faktiskt har betalat tillbaka till sina investerare i förhållande till vad de satt in.)
De flesta samtalen utgick från att riskkapitalet fortfarande har en roll, bara en mindre
Föredrar ett större antal måttliga exits
Enligt honom behöver branschen utforska alternativa modeller för att finansiera climate tech-bolag i tidig fas. Och han är inte ensam. Många impact-investerare jag pratat med – på The Drop och på andra ställen – rör sig bort från att jaga 20x och unicorns. De föredrar ett större antal måttliga exits framför en enda storvinst.
Ingen jag träffade den här veckan sa att de lämnar klimatteknik. Men många höll på att tänka om kring hur det ska finansieras – och de ärliga medgav att de ännu inte har alternativet.
Så, är svaret en bredare kapitalstack, mer tålmodiga LP:er – eller något som inte alls ser ut som riskkapital? Hör gärna av dig till mig på sion@loop.se.