Camilla Bergman: Northvolts tappade ordrar är ingen kris – det kallas att driva bolag

Jag får ofta frågan om det finns något negativt med att skriva transparent om att driva företag, vilket jag stundtals gör i spalterna på Linkedin och här på Impact Loop.

Hittills har jag svarat "nej", men på sistone har jag kommit på en sak: Att folk kan tro att det går dåligt för oss, när det egentligen går väldigt bra. (Vilket väl i och för sig inte är någon kris, men det kan ändå påverka allt från rekryteringar till finansiering.)

För sedan vi drog igång för ett år sedan är halva bolaget utbytt, vi har fortfarande inte lanserat loop nummer två (som skulle vara igång vid det här laget) och tyska advokatbyråer har hotat att stämma oss för varumärkesintrång.

Lägg därtill brister i mitt eget ledarskap, underleverantörer som inte levererat, projekt som floppat och andra vi tagit för lite betalt för. Som lök på laxen har jag bränt alldeles för mycket pengar på onödiga saker.

Med andra ord, allt jag trodde att jag kunde om att driva bolag, det kunde jag visserligen, men det räckte ändå inte.

Men för att citera Pernilla Nyrensten, grundare av e-handelsbolaget Revolution Race: Något skiter sig varje dag, ändå går det spikrakt uppåt.

Allt jag trodde att jag kunde om att driva bolag, det kunde jag visserligen, men det räckte ändå inte

När jag nu läser om Northvolts kris så kan jag konstatera att detta inte är en kris. Det är såhär det är att driva bolag.

Här vill jag kraftigt understryka att jag inte pratar om de tre oerhört tragiska dödsfall som skett hos anställda utanför sina arbetspass, där dock varken Northvolt eller polisen hittar ett samband till fabriken. Utan om tappade kundordrar (oftast inte värda 22 miljarder kronor men ändå), förseningar och felsatsningar.

För så är det: Man testar en satsning som inte flyger. Man gör felrekryteringar. Och man kan ge sig sjutton på att saker kostar dubbelt så mycket som man tror och tar dubbelt så lång tid att genomföra.

I Northvolts fall är det förstås betydligt mer som står på spel i jämförelse med lilla Impact Loop med fem anställda. Det är pensionspengar involverade, tusentals människor vars liv kan påverkas och städer som kan bli lidande (lex Borlänge). För dig som läser detta kanske jämförelsen ter sig skrattretande.

Men inför entreprenörskapets grymma regler är vi alla lika. Utmaningarna är desamma.

När Peter Carlsson i en intervju med Dagens Industri säger att den tappade BMW-ordern kan innebära något positivt så förstår jag honom. Jag har också fått magont, för att sedan bli lättad, när en kund som kanske inte var helt rätt hoppat av. Det kan frigöra tid och fokus.

Eller när han säger att tidsplanen skjuts upp ytterligare. Ja, vår andra Loop borde varit igång enligt ett pitchdeck jag gjorde för ett och ett halvt år sedan. Men vem var jag att förutspå vad som skulle hända fram till nu?

Dagens Industri brassar nu på med allt de kan hitta på Northvolt. Inget fel med det. Vi behöver fler journalister som Dis Patrik Höiseth (som gjorde intervjun ovan), som vågar ifrågasätta en person som Peter Carlsson. Alltför många skriver idolporträtt utan kritiska frågor.

Man kan ge sig sjutton på att saker kostar dubbelt så mycket som man tror

Men vi måste också kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Och den andra tanken är att det inte går att bli framgångsrik utan risker, misstag och felkalkyleringar. Den styrelse eller investerare som inte förstår det har inget i näringslivet att göra. Liksom ju snabbare du själv inser det som entreprenör, desto bättre kommer du att må.

Det enda som spelar roll är att du tar dig upp i sadeln igen. Och igen. Och igen. Och att du blir lite bättre för varje gång. 

Peter Carlsson och Northvolt kommer att resa sig. Men för den som vill ge sig in i den hårda, men också fantastiska värld som kallas att driva bolag, kan det vara bra att veta vad man har att vänta.

Texten har tillförts ett stycke som poängterar att krönikan behandlar förseningarna, tappade ordrar och ändrade strategier, inte de dödsfall som skett hos anställda utanför arbetsplatsen.