Camilla Bergman: SAS-Janne och jag är överens – Volvo fegar ur

Det finns en historia om att sätta mål som jag älskar. Den handlar om Jan Carlzon, flygbolaget SAS gamle vd och författare till bästsäljande ledarskapsboken Riv pyramiderna, och den går ungefär såhär:

SAS hade som mål att 90 procent av sina flygningar skulle vara i tid.

Rimligt kan man tycka. Problemet var bara att de som var ansvariga för att planet lyfte i tid då tänkte att det inte spelade så stor roll om just de var lite sena. Det fanns ju ändå 10 procents marginal. Resultatet: SAS var ofta sena.

Men när Janne klev in som vd rev han upp målet och slog fast: 100 procent av flygningarna skulle vara i tid. Inga undantag!

Den här historien har inspirerat mig. Även om den handlar om att flyga mer, och även om den säkert kryddats upp under åren (jag har entusiastiskt kört den på var och varannan kickoff jag hållit i) så har jag använt samma tänk när jag satt upp mål med mina kollegor. Det är allt eller inget! Ingen livlina!

Resultatet har varit tydligt: Rejält högre måluppfyllnad, mer engagemang och okej, mer kniven mot strupen.

Så igår gick Volvo Cars ut med att de sänker sitt mål att alla bilar ska vara helelektriska till 2030.

Ja, du läste rätt: Ett av världens mest innovativa, högteknologiska bilföretag höjer inte sitt mål mitt under brinnande klimatkris. De sänker det.

Det nya målet? "90-100 procent elektrifierade bilar", det vill säga både elbilar och hybrider.

Vd Jim Rowan drar alla ursäkter han kan, förutom att de själva skulle ha gjort något fel. Det är laddinfrastruktur hit och statliga-incitament-som-dragits-tillbaka dit. Dessutom ska Volvo inte vara "dogmatiska", vad nu det innebär i sammanhanget.

Förlåt, jag vill verkligen inte raljera här – men det är så många frågor som dyker upp i mitt huvud:

Vem sänker ens ett mål från 100 till luddiga "90-100"? Hur svårt är det att bestämma sig för en siffra?

Varför gör man detta sex år (!) i förväg? Vem vet ens vad som händer det kommande året? Jag har all respekt för att bilbranschen är komplex och beroende av många faktorer, men detta måste ju vara höjden av vad man kallar "hängslen och livrem".

Varför ska man överhuvudtaget gå ut och sänka ett mål? Som min kollega Christian von Essen uttryckte det på lunchen när vi pratade om saken: "Det är inte som att vi konsumenter kommer att stå där 2030 och bara ‘Varför nådde ni inte målet?!?!’"

Hur svårt är det att bestämma sig för en siffra?

Modiga företag och ledare sätter modiga mål. Sedan når man kanske inte hela vägen, men det är heller inte poängen. Poängen är att sträva efter något kraftfullt, tillsammans som grupp. Det gäller särskilt i klimatkrisen – här finns liksom inget utrymme för halvmesyrer.

Nej, detta hade aldrig SAS-Janne gått med på, tänker jag.

Eller hade han?

Jag måste ringa och fråga. Jag har hans nummer i mobilen och han svarar på tredje signalen: "Jan Carlzon!"

"Så är det", säger han efter att jag förklarat vem jag är ("Vi sågs för fem år sedan när du föreläste...") och vad saken gäller.

"Det är en sak att ha en avvikelse från målet men man ska inte berätta om den i förväg", fortsätter han.

Han säger också att respekt för sina anställda är att sätta höga mål – men även att följa upp.

"Det är egentligen så enkelt", konstaterar han innan vi lägger på, med löfte om att ses på en lunch och prata mer.

Janne Carlzon, 83, vände SAS och inspirerar företagsledare än idag. Han insåg nämligen en sak som Volvo Cars och Jim Rowan helt verkar ha missat:

Det handlar varken om laddinfrastruktur eller statliga stöd.

Det handlar om människor.

Får man bara med sig dem så kan man uppnå nästan vad som helst.

Det är egentligen så enkelt.