Därför granskar han miljardprojekten: "Jag hatar inte fossilfritt stål"

Gång på gång har de hyllats – de två stora satsningarna på fossilfritt stål som nu byggs i Sverige. Dels Hybritprojektet, som de statliga bolagen LKAB, SSAB och Vattenfall driver tillsammans, dels H2 Green Steel, som Harald Mix och Carl-Erik Lagercrantz ligger bakom.

Men en man har återkommande ställt sig väldigt skeptisk till projekten. Magnus Henrekson, senior forskare på Institutet för Näringslivsforskning och tidigare ekonomiprofessor på Handelshögskolan, har gått hårt åt dem i flera debattartiklar de senaste åren.

För två veckor sedan släpptes också den första av tre kritiska rapporter, som han har varit projektledare för och som finansierats av en rad aktörer i näringslivet.

När Impact Loop får en pratstund med Magnus Henrekson säger han att motivet bakom rapporterna bland annat är att uppmärksamma intressenter som kommunerna där projekten etableras om hur riskfyllda de är.

”Jag hatar inte fossilfritt stål. Jag tror att allt stål kommer att bli fossilfritt så småningom. Det sker en stor teknisk utveckling just nu med över 80 utvecklingsprojekt runt om i världen. Alla de stora aktörerna testar olika teknologier och möjligheter. Men i Sveriges fall väljer man att lägga alla ägg i samma teknikkorg. Båda satsningarna satsar på en teknologi vi inte vet ens vet kommer att bli den som vinner.”

Varför är din analys bättre än investerarnas, som satsar tunga pengar på det här?
”De som gjort analyserna tänker kanske inte på att vara ägare särskilt länge. Detsamma gäller grundarna. Vi vet inte om de ens finns kvar i bolaget när det är dags för produktionsfasen.”

Han liknar satsningarna vid ett mästerskap, som gynnar ett samhälle i byggfasen av arenorna, men som när allt är klart och invigt inte kommer göra mycket nytta.

”Det blev en boom i Brasilien inför VM 2014 när man byggde arenor ute djungeln men när fotbolls-VM är över ger byggena bara kostnader. Så är det här också, att efter byggfasen blir det tuffare tider. Man vill ha sånt som är mer långsiktigt och ger nytta framöver. Jag har svårt att se att de här projekten gör det”, säger Magnus Henrekson.

”Lönekostnaderna kommer bara vara en liten del av förädlingsvärdet här och det är bara det som ger kommunala skatteintäkter. Jämför med Spotify, King och de andra spelutvecklarna i Stockholms innerstad. Där utgör löner till personal en mycket större del av kostnaderna och det får en helt annan positiv effekt på den lokala ekonomin. Vi ser redan att Northvolts etablering i Skellefteå har svårt att fylla sina tjänster och att man tvingas ta in folk från andra delar av världen. Och det är en av Norrlands största städer. Är det svårt där kommer det att bli ännu svårare i Kiruna, Malmberget och Boden”, lägger han till.

Du köper inte visionen med att projekten kommer ge nytt liv till de här orterna?
”Det sa man också om Metas datorhallar, att de skulle innebära många jobb och en ny tillväxtbransch. Men det blev inte så. Vi pratar om 70-80 jobb i de fallen. Det är lätt att betala konsultbolag att skriva rosiga rapporter som landar i starkt positiva effekter.”

“Det stämmer inte”

Harald Mix och H2 Green Steels vd Henrik Henriksson har försvarat sig med att projektet granskats av både långgivare och andra intressenter. Man har också lyft fram att man skrivit kundkontrakt som är värda runt 100 miljarder kronor och kritiserat forskarna för att man inte fått dela information med dem.

Varför har ni inte låtit dem dela information som kan vara relevant för rapporten?
"Det stämmer inte. Jag har varit uppbjuden till Harald Mix och han har dragit en genomgång på 1,5 timmar. Sedan har vi skrivit nästan 30 artiklar i drygt två år. De har kritiserat texterna men när vi bett dem att lista vad som är fel så har de aldrig skickat något. Sedan har de haft hur mycket utrymme som helst i sin egen reklam eller kommunikation att beskriva hur saker ligger till. Det är ett skenargument."

Anonyma finansiärer

Finansieringen bakom rapporten har kommit från olika håll inom näringslivet. Man har fått ett ramanslag från Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse till Institutet för Näringslivsforskning. Bland bidragsgivarna återfinns Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål, Mats Arnhög, Carl Bennet och Christer Gardell.

Fem av bidragsgivarna är anonyma entreprenörer och företagsledare.‍

Vad har finansiärerna haft för intresse av den här frågan?
”Finansiärerna har inget inflytande. Vi skrev exakt vad vi ville göra och bad om pengar för det. De kan inte påverka något. Alla tycker det är viktigt att detta genomlyses för Sveriges skull, särskilt eftersom det handlar om stora subventioner, det vill säga skattebetalarnas pengar.”

Själv säger Magnus Henrekson att hans eget intresse grundar sig i att han anser att de här satsningarna på fossilfritt stål är dåliga för Sverige. Att han blev nationalekonom från början var för att han ville engagera sig i stora samhällsekonomiska frågor.

Hur började ditt engagemang i den här frågan?
"Jag blev kontaktad för 2,5 år sedan av Christian Sandström, som också är en nationalekonom, som menade att det här var något vi behövde titta på. Och sedan tog det inte många minuter för att inse att det vilade på minst sagt bräcklig grund och att det var en dålig idé driven av statliga stöd, politiska förhoppningar och smarta riskkapitalister som kan paketera sina idéer."

Hoppas du att ni kommer att ha fel?
"När rapporterna är ute hoppas vi att fakta kommer att ge effekt och att folk låter sig övertygas. Så att Sverige slipper drabbas av de här ofördelaktiga investeringarna och att resurserna kan användas till något bättre. Det är vad jag hoppas på. Man kan alltid berömma att det är jättebra att tillverka stål fossilfritt, men det behöver göras på rätt sätt och rätt ställe. Vi vet inte om H2 Green Steel kommer lyckas med det de säger oavsett hur mycket pengar de har. De har ingen erfarenhet av det här."

Ny stiftelse ska granska omställningen

I samband med rapportsläppet lanserades också stiftelsen Skandinaviska Policyinstitutet som ”ska arbeta med studier som stärker näringslivets långsiktiga förmåga att bidra till policyutformning, med förankring i forskning och samhällsintressen”. Stiftelsen, som släpper rapporterna kring stålsatsningarna, uppger att man kommer att bevaka fler områden inom ramarna för sina studier. Bland annat kommer man att fokusera på svensk industripolitik och omställning.

Men för närvarande har Magnus Henrekson kikarsiktet inställt på det gröna stålet. ‍

Är det några andra nya, gröna områden du är kritisk mot?
”Jag har ingen anledning att ha synpunkter på de övriga. Det har andra haft. Jag fokuserar på stålprojekten på grund av att de är så stora och riskfyllda. Och de tränger ut annat.”