DEBATT: Dags att tillämpa "polluter pays" även för koldioxid

För avfall gäller generellt principen "polluter pays" och det ska hela tiden tas om hand. Så här säger EU: ”Förorenare ska betala för den förorening de orsakar, vilket skapar ett incitament att undvika att skada miljön vid källan och hålla förorenare ansvariga". Av den svenska miljöbalken framgår att "avfall är varje ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med".

Ur ansvarssynpunkt är det ingen skillnad mellan nedgrävda gifttunnor, oljeutsläpp från fartyg eller utsläpp av klorgaser så att invånare inte kan gå ut, och att atmosfären förorenas med växthusgaser. Produkter som säljs ska inte släppa ut koldioxid och textilier eller matvaror ska inte innehålla avfallsrester eller skadliga kemikalier.

Men växthusgaser omfattas inte av den ansvarsprincipen. Trots att ett klimatavfall blir kvar i atmosfären och i negativ bemärkelse påverkar liv och miljö i hundratals, ja till och med i tusentals, år.

Det är ingen skillnad mellan nedgrävda gifttunnor och utsläpp av klorgaser

EU ställer genom CSRD krav på rapportering av utsläpp och planer att minska dem, men utkräver inte ansvar för klimatavfall. Det kommer fortsatt att vara tillåtet utan åtgärd för hantering.

Inte heller andra standarder, som exempelvis Science based targets initiative, kräver att klimatavfall löpande ska hanteras. Det ska göras först när målet för netto noll nås, vilket för de flesta företa är år 2045 eller 2050, då utsläppen ska ha minskat så att endast 10-15 procent återstår.

Denna restpost ska först då hanteras genom investering i carbon removals. Här gäller alltså inte heller den vedertagna "polluter pays"-principen, eftersom avfallen tillåts släppas ut hela tiden och endast en framtida återstod behöver åtgärdas.

Den avfallsskuld som uppstår under tiden utkrävs inget ansvar för. Det är som att varje år lägga sopor på hög tills det blir ett sopberg, visserligen med mindre mängd sopor varje år. Till sist ska någonting göras åt toppen av sopberget – det senaste årets sopor. Resten kan lämnas kvar.

Den avfallsskuld som uppstår utkrävs inget ansvar för

Detta gäller också för de företag som omfattas av EU:s system för utsläppsrätter som omfattar de största utsläpparna. De får släppa ut sitt klimatavfall upp till en viss nivå. Överskrids denna nivå måste de antingen köpa utsläppsrätter från företag med låga utsläpp eller köpa utsläppskrediter motsvararande överträdelsen. Men om kostnaden för detta betalas kan samma mängd klimatavfall släppas ut år efter år.

ZeroMission är av den uppfattningen att växthusgaser är ett avfall, och ska hanteras som sådant. Det går inte för sig att få ett undantag som orsakar skador på miljö och liv utan att vidta andra åtgärder än att rapportera. Eller lova att minska.

Vi menar att företag varje år ska åtgärda sitt klimatavfall genom att förebygga, återvinna eller oskadliggöra. Det sker genom systemet med frivilliga kolkrediter som innebär att årsvis binda sitt återstående avfall antingen i naturbaserade eller tekniska lösningar eller i projekt som förhindrar utsläpp av klimatavfall.

Henrik Juhlin, vd på ZeroMission