Sverige har en av Europas bäst fungerande kapitalmarknader, men i den politiska diskussionen om tillväxt hamnar fokus ändå ofta på nya offentliga fonder, stödprogram och saminvesteringar. Det är bakvänt. Innan vi bygger fler system för att skjuta till offentligt kapital borde det kapital som redan finns hos institutioner, sparare och entreprenörer kunna användas mer effektivt, inte minst av personer som redan har byggt företag och är beredda att investera i nästa generation bolag.
Att ta bort de begränsande trädareglerna i 3:12 och istället införa regler som gynnar risktagande och investeringar som skapar jobb i Sverige borde stå högt upp på en ny regerings tillväxtagenda efter valet.
Den svenska kapitalmarknaden har under lång tid varit en konkurrensfördel. Ett brett sparande, väl fungerande fonder och institutionella investerare, tillsammans med en stark tradition av privat riskkapital, har gett svenska företag bättre förutsättningar än många andra europeiska länder att finansiera expansion, internationalisering och innovation.
Men den positionen är inte given. Den uppmärksammade Draghi-rapporten har satt fart på en europeisk diskussion om hur mer privat sparande ska kunna kanaliseras till företag och investeringar, samtidigt som flera länder nu utvecklar sina kapitalmarknader och nya former för långsiktigt sparande.
Sverige behöver därför utveckla det som redan fungerar, snarare än att försöka kompensera brister med nya offentliga lösningar. En central del är att skapa bättre förutsättningar för affärsänglar och privata investerare, särskilt de entreprenörer som efter en framgångsrik exit både har kapital att investera och erfarenhet som kan vara minst lika värdefull som pengarna.
Den som själv har byggt ett företag har ofta lärt sig vad som krävs för att rekrytera rätt, finansiera expansion, hitta kunder, bygga organisation och ta sig ut på internationella marknader. De har dessutom med sig ett nätverk av investerare, leverantörer och andra personer som kan få betydelse för nästa bolag. När sådana personer går in som affärsänglar i unga företag tillför de därför en kombination av kapital, kunnande och kontakter som är svår att återskapa genom offentliga stödinsatser.
Sverige behöver därför utveckla det som redan fungerar
Det borde vara en självklar utgångspunkt för skattesystemet att inte göra det svårare än nödvändigt för dessa personer att investera vidare och engagera sig i nya verksamheter. Men idag fungerar reglerna inte alltid så.
Efter en försäljning av sitt bolag kan en entreprenör lägga ägarbolaget i "träda" – alltså låta det ligga passivt i ett antal år. Under den tiden räknas aktierna fortfarande som "kvalificerade", vilket innebär att pengarna beskattas hårdare (delvis som lön) i stället för som vanlig kapitalvinst. Först när karenstiden passerat sjunker skatten.
Haken är den nuvarande regeln inom det så kallade 3:12-systemet om "samma eller likartad verksamhet": om entreprenören under tiden tar pengar från det gamla bolaget och samtidigt jobbar aktivt i ett nytt, liknande bolag, kan "klockan börja om". Karenstiden förlängs – och den högre skatten ligger kvar längre.
Enkelt förklarat betyder det här att en entreprenör som säljer sitt bolag och sedan investerar pengarna i ett nytt företag – och dessutom engagerar sig i det – riskerar att få vänta längre på den lägre skatten, medan den som bara låter pengarna ligga får lägre skatt.
Effekten blir att den skattemässigt enklare vägen efter en framgångsrik exit i många fall kan vara att låta kapitalet ligga kvar och förvaltas passivt, snarare än att använda både pengarna och den egna erfarenheten i ett nytt företag.
För ett land som vill vara en ledande miljö för entreprenörskap och tillväxt är det en olycklig ordning, eftersom den riskerar att styra kapital bort från just de investeringar där entreprenörens egen kompetens kan göra störst skillnad.
När svenska politiker diskuterar hur fler företag ska starta, växa och investera ligger fokus ofta på nya offentliga initiativ, fonder och stödsystem. Minst lika viktigt är att utveckla den kapitalmarknad som redan är en av Sveriges starkaste konkurrensfördelar och se till att kapital kan röra sig från dem som har byggt framgångsrika företag till dem som försöker bygga nästa.
Sverige behöver pensionskapital som kan bidra till investeringar, starka fonder och institutionella investerare, men också fler affärsänglar och fler entreprenörer som efter en framgångsrik exit väljer att investera i nästa generation företag.
Om vi vill behålla och stärka vår position som europeisk förebild bör skattesystemet göra det lättare att sätta både kapital och erfarenhet i arbete. Och då ta bort den paradoxala situationen vi har nu där passiv förvaltning framstår som det enklare alternativet.
Skattereglerna borde istället aktivt främja nya investeringar som skapar arbetstillfällen, innovation och tillväxt i Sverige.
Här kan kommande regering efter söndagens val göra skillnad.
Annette Brodin Rampe, investerare, entreprenör och ordförande i Storskogen
Ingrid Bojner, bolagsbyggare, investerare och styrelseproffs