Fredrik Hånell: Investera i cykling – och få verklig impact

Den 3:e april enades EU-länderna om en historisk deklaration – att storsatsa på cykling. För dig och mig som investerar i mobilitet är det spännande nyheter.

Nederländerna generellt och Amsterdam i synnerhet är förebilder för hur cykeln kan bli det dominerande färdmedlet. Att cykeln prioriteras märks inte minst om man vill åka och titta på ett Fomel 1-lopp på Zanvoort. Där finns det cykelparkeringar men inga bilparkeringar. 

Särskilt imponerande med cykelkulturen är att olika färdmedel ofta samsas på samma gata, men man delar utrymmet på lika villkor. Bilar och cyklar har samma rätt att färdas på vägen, och med ömsesidig respekt följer en ökad trygghet. 

Det kan te sig underligt, med tanke på hur kaotiska vissa stora korsningar i Amsterdam är, men det verkar fungera. Respekten är en bidragande faktor, de många breda cykelbanorna är en annan. Fler som cyklar och högre säkerhet verkar leda till att få bär hjälm, hastigheterna är lägre, och den klassiska “vanliga” cykeln dominerar. 

Cyklande Paris-bor

Ett bra exempel på hur stora förändringar kan uppnås snabbt är Paris, där borgmästare Anne Hidalgos initiativ med att ta bort tiotusentals bilparkeringar i stan gått hand i hand med att gator byggts om för cykel och gångtrafik. Resultatet talar för sig själv: I Paris sker nu fler resor på cykel än med bil. 

Ett annat exempel är Barcelona, där omvandlingen av staden drivits av Superblocks-visionen: Slå ihop flera kvarter som tidigare avgränsats av högt trafikerade gator, bygg sedan bort gatorna och ersätt med promenadstråk, cykelvägar, lekplatser, bänkar och parkområden. Minska också framkomligheten för bilburna besökare. 

I steget att koppla samman stadsdelarna med cykelstråk har man byggt om de stora trafiklederna till cykelbanor och promenadstråk, och lagt till nya spårvagnar. 

Tänk om man gjorde liknande i Stockholm med Klarastrandsleden, Hornsgatan, Sveavägen och Valhallavägen? Då skulle vi se förändringar i hur vi förflyttar oss. I Barcelona kör till exempel varje morgon ett antal så kallade “Bicibus” till skolorna. En Bicibus består av ett 60-tal barn i åldrarna tre till elva år som varje skoldag cyklar till och från skolan med sina föräldrar i ett stort cykeltåg. 

Kostnaden för 1 000 laddstolpar på gatan är cirka 50 miljoner kronor

Enorma samhällsvinster

Att cykling är bra för hälsan förstår nog de flesta. I Köpenhamn har man gjort uppskattningar på att samhällsvinster i hälsa, miljö och andra kostnader är runt 1 euro per kilometer och cyklist. Det låter kanske inte så mycket, men sammantaget blir det enorma vinster. 

I Sverige cyklar nästan en miljon svenskar varje dag, i genomsnitt 6,5 km var. De dagliga samhällsvinster de bidrar med är då cirka 65 miljoner kronor, eller 23 miljarder kronor om året.  

Jämförelsevis kan man räkna ut att kostnaden för installation av 1 000 laddstolpar på gatan är cirka 50 miljoner kronor. Tänk om man istället spenderade denna budget på att få fler att cykla, till exempel genom att ge prospektiva cyklister en värdecheck på 1 000 kronor för att reparera en trasig cykel eller rentav som bidrag för att köpa en ny cykel. 

Då räcker 50 miljoner kronor till 50 000 cyklister, vilket givet att de cyklar som en medelcyklist, ger en potentiell samhällsvinst på 3,3 miljoner kronor om dagen. Investeringen återbetalar sig efter två veckor!

Stor potential i Sverige

Sverige är visserligen ett avlångt land med mycket natur, men om man beaktar att 88 procent av befolkningen bor i tätort inser man att cykeln har en enorm potential även här. 

Dock saknas respekten och lugnet i trafiken som man ser i Amsterdam. Utvecklingen i Köpenhamn kan ge ledtrådar till varför. I Köpenhamn byggdes tidigt separata vägbanor för bilar, cyklar och gående, där cyklar färdades på en dedikerad avsats mellan gatan och trottoaren. 

De senaste åren har man reducerat hastigheten för biltrafiken, samtidigt som hastigheten för cyklisterna ökat dramatiskt med till exempel elcyklar och andra elfordon. Cykelbanorna är inte enkla att bredda, vilket har ökat konkurrensen – och därmed stressen – om det begränsade utrymmet. 

Den ökande hastigheten för cykeltrafiken innebär också att olyckorna blir mer allvarliga. Ju fortare man åker, ju viktigare är det att ha cykelhjälm. Ska man införa hjälmtvång? Paradoxalt nog visar studier att cykelhjälmen starkt bidrar till att man väljer bort cykeln. 

Inspireras man av Amsterdam, vill man få så många som möjligt att välja cykeln som färdmedel så att cyklar dominerar stadsbilden. Då tvingas bilar att ta hänsyn och ta det lugnare. Man får hoppas att cyklisternas hastighet i trafiken då också sjunker, och därmed också ökad hänsyn, respekt, och säkerhet. 

Ett första steg skulle kunna vara att få ut de cirka 40 000 cyklarna i Stockholm som står oanvända i källarna på grund av små fel.