Fredrik Hånell: En sak sticker ut i misslyckandet med Northvolt

I samband med Northvolts konkurs har det spridits ibland mycket aggressiva påhopp på Peter Carlsson i media, som ofta bygger på okunskap om hur ett riskkapitalfinansierat företag utvecklas och växer.

Riskkapital skapades för att hjälpa projekt och affärsidéer att få pengar även när de inte kunde visa tidigare ekonomiska resultat eller hade tillgångar som säkerhet.

Man satsar på förhoppningen att bolagets affärsidé kommer att lyckas. I utbyte får investeraren en ägarandel, och när bolaget säljs eller noteras kan man sälja sina aktier med en värdeökning. Först då får riskkapitalisten en intäkt.

Riskkapitalfinansierade bolag tar i regel in kapital i flera rundor under tiden som de växer. När bolaget kommit en bit på väg har en del frågetecken rätats ut, eller milstolpar uppnåtts, och eftersom risken då är lägre kan man ta in ytterligare kapital till en mycket högre värdering.

Paradoxalt nog sätts värderingen ofta utifrån hur mycket kapital som behövs för att nå nästa milstolpe. Behöver man ett tillskott på 40 miljarder för att bygga en fabrik och är beredd att spädas ut 20 procent, måste värderingen före pengarna vara 160 miljarder kronor. Det är då helt normalt att en grundare som Peter Carlsson har 7 procent som är värda 14 miljarder kronor.

Entreprenörer ser möjligheterna där andra ser hinder. Det handlar om att kunna exekvera snarare än att ha kommit på själva idén. Bill Gates hängde i korridorerna på IBM tills han fick DOS. Steve Jobs fick sparken från Apple, och gjorde comeback när NeXT blev uppköpt. Elon Musk tog över Tesla när bolaget var fem år gammalt och blev "medgrundare" efter en rättsprocess. Ingen av dem uppfann produkten, de såg möjligheterna och lyckades leverera till nöjda kunder.

Peter Carlsson jobbade på Tesla innan han var med och startade Northvolt.

Kombinationen Tesla-veteran, erfarna investerare som Vargas och Goldman Sachs, ordrar på 300 miljarder kronor från bland annat Volkswagen, lokalt politiskt stöd och ett Europa som vill göra sig oberoende från Kina fick stjärnorna att peka rätt. Onekligen lyckades Peter Carlsson skapa enorma värden i Northvolt. Att han under resans gång fick sälja en del av innehavet tyder på att ägarna såg ljust på framtiden, och att de tog tillfället i akt att öka sitt eget ägande.

Men man levererade inte. Rapporter om kaos i fabriken, arbetsplatsolyckor, redundanta maskiner, språkförbistringar och annat tyder på en operativ brist. Mest allvarligt är dock att man verkar ha valt en batteridesign som inte kunde tillverkas i en standardprocess.

Den låga avkastningen i produktionen gjorde att man nådde 0,5 procent av volymmålet. Northvolt kan ha valt att "gå en innovation för långt", eller som en amerikansk kollega sa för många år sedan: "forskare och doktorer ska låsas ute från produktionen".

Mycket tyder på att svårigheterna med produktionen var väl kända. Men en sak sticker ut: Att Northvolt misslyckades med den industriella designen, processerna och produktionen – områden där Europa generellt och Sverige i synnerhet har varit ledande.

Att inte internationell expertis inom batteritillverkning och produktion kunde hjälpa tyder på brist på lyhördhet och hybris hos ledningen: En kombination av överoptimism, bristande produktionserfarenhet, och för många bollar i luften.