Gör kläder av växter och bakterier – nu vill hon ställa om hela modebranschen

Med sin bakgrund från fransk haute couture och kungliga beställningar har Linda Nurk de senaste åren utvecklat en praktik där kläder inte bara konsumeras och bärs – de lever, andas och återgår till jorden som del av ett levande ekosystem. Genom att arbeta med råsilke, urbana mikroodlingar och naturens egna processer utmanar hon hela vår syn på vad material är och kan vara.

Mode som ett levande system

Linda Nurk befinner sig i gränslandet mellan haute couture, bioteknologi och regenerativa material. Hennes arbete utmanar vårt sätt att se på textil, där plagg inte massproduceras utan växer fram i symbios med levande organismer.

“När jag undervisade på Beckmans fick jag återkommande frågan: Hur integrerar man hållbarhet i designprocessen? Jag hade inget enkelt svar och insåg att jag behövde utforska det själv”, säger Linda Nurk.

Experimenten började med kombuchaläder och mycelium, och idag odlar hon framför allt silke samt arbetar med rester från naturen, till exempel ömsade ormskinn och fjärilsvingar.

Vi tänker ofta på mode som en serie produkter, något vi köper, bär och sedan slänger. Men Linda Nurk ser textilier som levande system, en del av en större metabolism där materialen är lika viktiga som de kroppar som bär dem.

"Jag ser inte silkesmaskarna som en råvarukälla – de är medskapare," förklarar hon.

Till skillnad från industriell sidenproduktion, där maskarna kokas levande för att fibrerna ska förbli intakta, låter Linda Nurk dem fullfölja sin livscykel.

"Det förändrar hela processen – både materiellt och etiskt."

Hennes arbete handlar inte bara om att byta ut material eller förbättra produktionsmetoder, utan om att ompröva hur vi relaterar till de material vi använder.

"Hållbarhet inom mode handlar ofta om att göra mindre skada. Men det förändrar inte grundstrukturen – att vi fortfarande ser material som något att extrahera, processa och kassera. Det regenerativa perspektivet handlar istället om att skapa förutsättningar för återväxt, att designa för långsiktiga kretslopp där mode inte är en linjär process utan en del av ett större ekosystem", säger Linda Nurk.

Ett exempel är hennes fotosyntetiska sidensjalar, där en mikrobiell beläggning av alger gör att sjalen absorberar koldioxid och avger syre – precis som en växt.

"Den som köper en sådan sjal måste förstå att den behöver ljus och fukt för att överleva. Då kan vi inte längre se kläder som något vi bara äger, utan som en del av ett ekosystem."

Material kan bli systemförändrare

När vi pratar om innovation tänker vi ofta på digital utveckling. Men Linda Nurk ser regenerativa material som en annan sorts framtidens hårdvara – en infrastruktur för nya ekonomiska och produktionsmässiga system.

"Om vi skapar material som binder koldioxid, som självreparerar eller har biologiska funktioner, kan vi förändra hela sättet vi designar, tillverkar och konsumerar," säger hon.

Istället för att betrakta textilindustrin som en linjär process – där resurser utvinns, bearbetas och säljs – ser Linda Nurk en framtid där materialen själva är aktiva komponenter i ekosystemet.

Hon påpekar också att regenerativa material inte är någon ny uppfinning.

"Vi kan lära oss av historien. Lin och hampa odlades och användes i Europa i tusentals år innan bomullen tog över. Om vi kombinerar dessa material med modern teknologi och lokala kretslopp, kan vi bygga en mer motståndskraftig textilindustri", säger hon.

Den regenerativa affären kräver nytt tänk

För att regenerativa material verkligen ska få genomslag krävs både kapital och en ny syn på värdeskapande. Dagens system är inte skapade för den här typen av produktion, vilket gör att det fortfarande är kostsamt att arbeta regenerativt.

"Idag är det dyrt att arbeta regenerativt eftersom systemen inte är byggda för det. Vi behöver investerare som vågar tänka långsiktigt. Regenerativ design ger inte snabba vinster, men den bygger en framtid där resurser inte utarmas – utan återskapas", som Linda Nurk uttrycker det.

Hon ser en avgörande roll för impact-investerare och entreprenörer som vill forma framtidens mode.

"Det handlar om att se potentialen i systemförändring – att inte bara investera i enskilda produkter, utan i den infrastruktur som möjliggör en helt ny industri."

Att stötta materiallaboratorier, experimentella designstudios och plattformar där biologi, teknik och hantverk samverkar kan vara avgörande för att skapa långsiktiga förändringar.

Samtidigt ser hon inte skalbarhet som den enda vägen framåt.

"Jag tror mer på att replikera – skapa modeller som andra kan ta till sig, snarare än att själv bygga en storskalig produktion," förklarar hon.

För att regenerativa principer ska bli normen behöver fler aktörer experimentera och hitta egna sätt att implementera dem.

Framtidens mode är regenerativt

Om modeindustrin om tjugo år har anammat det regenerativa tänkandet fullt ut kan det innebära en värld där textilier odlas och bryts ner i lokala ekosystem, där plagg förändras över tid och material samspelar med både kroppar och miljöer.

"Vi behöver komma närmare själva produktionen. Jag tror på småskaliga system där aktörer samarbetar och använder varandras restprodukter. Textilier kan bli en biprodukt av andra industrier, till exempel”, säger hon.

Men möjligheterna stannar inte vid modeindustrin. Hon ser stor potential i att utveckla mjuka, odlade material som en form av biologisk hårdvara för andra branscher.

"Att se hur biodesign kan appliceras utanför modevärlden skulle vara otroligt spännande."

Det regenerativa paradigmet är redan här. Linda Nurk visar att mode inte bara kan vara cirkulärt – det kan vara en del av ett levande system som stärker snarare än utarmar planeten.

Framtiden för mode är inte bara hållbar. Den är regenerativ.