Din masteruppsats blev utsedd till årets bästa på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. En av våra artiklar hjälpte dig att välja ämne. Vad var det i den som fastnade, och hur gick det till när ni bestämde er?
"Den artikeln var faktiskt helt avgörande för vårt val av ämne! Det var faktiskt min uppsatspartner som hittade artikeln och skickade den till mig. Jag hade inte hört talas om regenerativt entreprenörskap tidigare, men när jag läste om vad det innebar och att Norrsken eventuellt skulle starta en fond för att finansiera sådana bolag kändes det klockrent. Jag tyckte att den typen av företagande lät otroligt intressant och, ärligt talat, ganska livsnödvändigt."
Regenerativt är ett ord som dyker upp allt oftare i sådana här sammanhang. Hur skulle du förklara det för någon som inte jobbar med impact, och vad skiljer det från att vara “bara” hållbar?
"Jag brukar förklara det som att regenerativa företag inte nöjer sig med att minska sin negativa påverkan, utan aktivt försöker skapa positiv påverkan på de ekologiska och sociala system de är en del av. Enkelt uttryckt handlar det om att lämna en plats i bättre skick än man fann den."
Din uppsats heter Living with the Paradox. Vilken är paradoxen, och går det verkligen för ett bolag att både växa och vara regenerativt?
"Paradoxen är just den, att regenerativa företag verkar i ett ekonomiskt system som till stor del förväntar sig att företag ska växa, samtidigt som traditionella sätt att växa ofta går emot de regenerativa principerna. Så jag skulle säga att tillväxt inte nödvändigtvis är problemet i sig. Frågan är snarare hur vi växer, vad vi väljer att skala och vilket värde tillväxten faktiskt skapar."
Vilka var de största utmaningarna ni såg hos entreprenörerna?
"Vi identifierade framför allt tre stora utmaningar. Finansiering, skalning och legitimitet. Regenerativa företag skapar ofta värde över väldigt långa tidsperioder, medan traditionella investerare vill se avkastning betydligt snabbare. En respondent beskrev till och med regenerativa företag som unbankable. Det här blev därför en av våra viktigaste slutsatser. Vi kan inte bara förvänta oss att regenerativa företag ska anpassa sig till dagens system."
Hur ser du på regeneration som en del av impact-världen? Är det nästa steg, en egen rörelse eller riskerar det att bli ännu ett modeord?
"Jag tror faktiskt att det kan vara lite av alla tre! Men risken att det blir ett modeord är absolut verklig. Det intressanta är inte hur många företag som börjar kalla sig regenerativa, utan hur många som faktiskt förändrar sitt sätt att skapa värde."
Nu när studierna är klara, vad händer härnäst för dig? Lockar det att starta eget bolag, och vilket problem skulle du i så fall vilja ge dig på?
"Just nu söks det jobb för fullt! Uppsatsen kastade faktiskt om mina framtidsplaner en del. Jag har drivit eget sedan jag var 18. Att starta något eget igen utesluter jag absolut inte. Men just nu lockar det faktiskt mer att arbeta i en organisation som kommer i kontakt med många olika företag och hjälper dem att utvecklas. Jag skulle gärna arbeta med innovation, strategi och affärsutveckling kopplat till hållbar omställning,"
Om du blickar fem år framåt, var hoppas du att du själv är, och var hoppas du att det regenerativa är i svenskt näringsliv?
"Om fem år hoppas jag att jag arbetar med något där jag faktiskt känner att jag bidrar till en positiv förändring. Och kanske framför allt hoppas jag att vi om fem år pratar lite mindre om vad regeneration betyder och lite mer om vad vi faktiskt har lyckats åstadkomma."
Och till sist, vår obligatoriska fika-fråga: vad har du i koppen i dag, och hör något särskilt tilltugg till?
"Idag är det liksom oftast ett hederligt bryggkaffe med skakad barista-havremjölk. En saftig kanelbulle hör till, men riktigt så lyxigt har jag det tyvärr inte idag."