Stefan Krook: Jag vill flytta skatten från arbete till naturresurser – här är steg ett

Det har nu gått tre månader sedan jag för första gången delade mina tankar om hur vi kan uppdatera kapitalismen för välfärd inom planetära gränser. Min tanke handlar kort och gott om att flytta beskattningen från arbete till naturresurser. När det blir billigare att anställa människor och dyrare att förbruka naturens resurser, förändras drivkrafterna i hela ekonomin. Företag som gör mer med mindre resurser blir vinnare.

Sedan dess har jag träffat företagsledare, styrelser, investerare, nationalekonomer, biologer, klimatforskare, entreprenörer, politiker och – kanske viktigast – medborgare, alltså väljare.

Jag får massor av feedback, nya dörröppningar och tips på böcker, videoklipp och poddar. Det här är en av de största fördelarna med att öppet dela sina idéer. Jag brukar säga till yngre entreprenörer: håll inte dina tankar hemliga! Berätta om dem. Ju fler som lyssnar och reagerar, desto bättre blir idéerna – och desto större chans att lyckas.

Så hur ska vi lyckas med ett globalt skatteskifte? Från att beskatta arbete, som är något positivt, till att beskatta det vi vill se mindre av – det som belastar naturens ekosystem.

Skatt beslutas av politiker, inte krönikörer eller entreprenörer, så låt mig börja med en fråga som jag också får ofta: "Varför blir du inte politiker eller startar ett nytt parti?".

Jag är tacksam för uppskattningen från er som föreslagit det men jag tror inte det skulle gynna förändringen och jag tror inte det behövs. Jag förespråkar en systemuppgradering, inte en revolution. Vi har redan ett system med balans mellan stat och fri marknad. Jag vill uppgradera det genom att förändra hur vi samlar in skatt, med målet att styra marknaden inom planetens gränser.

Jag förespråkar en systemuppgradering, inte en revolution

Det finns inget parti i Sverige som vill avskaffa vare sig marknadsekonomin eller staten. Och så vitt jag vet finns det heller inget parti som förnekar vetenskapen om planetära gränser. Inget parti tycker heller att arbetslöshet är bra, eller att det är positivt att förstöra naturen. Jag hoppas rent krasst att vi kan nå en punkt där alla relevanta partier kan verka för – och vidareutveckla – det skatteskifte jag föreslår.

Men där är vi inte än. Idag är mina tankar långt från politisk verklighet – det har politiker från alla håll bekräftat. Samtidigt har många av dem uppmuntrat mig. Så hur kan politiker både avfärda och uppmuntra? Det handlar om politikens natur. Flera politiker har förklarat för mig att politiken normalt är reaktiv. Det finns få moderna exempel där politiker pekat ut en ny, modig riktning – utan att det slutat i katastrof.

Flera politiker har förklarat för mig att politiken normalt är reaktiv

Så jag frågade min AI: "Vad krävs för att politiken ska kunna leda i sådana frågor?" Svaret var tre saker: ett tydligt narrativ, bred förankring och rätt tajming.

En inflytelserik och fortfarande aktiv politiker läste min första krönika och bollade tankarna med mig över en lunch. Han tackade mig för att jag "krattar för politikerna". Ett uttryck jag tagit till mig.

Jag ser det som mitt ansvar att fortsätta kratta – att medskapa och sprida ett skarpare narrativ, bygga bredare förankring och påverka tajmingen så gott jag kan.

Om du tror på denna väg, peka inte bara på politikerna. Den här förändringen kräver mer än lagstiftning. Vi gör det tillsammans!

Och vem vet – kanske står vi en dag tillsammans på åskådarplats i Riksdagen när beslut i denna riktning fattas där. Det vore något, eller hur?