Karl Rosander: Investerare, sluta "defence-washa" – vi behöver kalla försvarsteknik för vad det är

I veckan skrev Impact Loop om att allt fler investerare inom impact nu börjar investera i försvaret. Bland annat har statliga Almi gjort om sitt ramverk för att kunna investera mer i det.

Det är bra – men vad som också blir tydligt är hur få investerare som vill kalla en spade för en spade (eller ett vapen för ett vapen, kanske man borde säga).

När statsministern på Techarena att “Defence tech är peace tech” (referens) sätter han fingret på något vi pratar för lite om. Att allt vi vill åstadkomma – från klimatomställning till digitalisering – vilar på en grundläggande förutsättning: Att samhället är tryggt nog att fortsätta utvecklas i fred.

Vi står mitt i en omställning där teknologin inte bara löser vardagsproblem – utan blir avgörande för nationell och europeisk säkerhet. Det här är inte längre bara en fråga för stat, försvarsmakt och storbolag. Det har blivit en fråga för entreprenörer, startups och investerare.

Det är positivt att vi ser ett växande intresse för försvarsteknologier. Samtidigt behövs ett tydligare språk – och en större vilja att ta ställning – speciellt hos investerare.

Samtidigt behövs ett tydligare språk – och en större vilja att ta ställning

Många investerare försöker närma sig defence tech genom begreppet dual use – alltså teknik med både civila och militära tillämpningar. Inte sällan vill investerare att de civila tillämpningarna är den huvudsakliga intäktströmmen. Investeringar i startups som uttryckligen fokuserar på försvarsteknik är fortfarande sällsynta. Det finns en utbredd beröringsskräck för sådan teknologi.

Dual-use-strategier kan vara en bra start. Men vi måste också se till att det inte bara blir en semantisk sköld, där man undviker att öppet stötta teknologier som faktiskt har försvar och säkerhet som sitt primära syfte.

Här finns en slags defence-washing-risk – inte helt olik det vi historiskt sett inom hållbarhetsområdet. I början av den gröna investeringsvågen såg vi hur hållbarhetsprofilering ibland var mer retorik än verklighet. På samma sätt ser vi nu exempel där samhällskritisk säkerhetsteknologi paketeras som något annat – för att det ska kännas mer bekvämt.

Här finns en slags defence-washing-risk – inte helt olik det vi sett inom hållbarhet

Men trygghet kan inte vara ett efterkonstruerat sidospår i svensk tech. Den måste vara en uttalad och självklar del av vårt innovationsarbete.

Klimatomställningen är akut. Den kräver teknisk innovation, kapital och långsiktigt engagemang. Men det gör också frågan om försvarsförmåga. Båda måste ske omedelbart och med full kraft. Det ena utesluter inte det andra – tvärtom – de förstärker varandra. Båda skapar resiliens och hållbara samhällen. Impact helt enkelt.

Sverige behöver fler aktörer som inte bara pratar om teknik som kanske kan stärka vår försvarsförmåga, utan som faktiskt vill bygga teknik där just det är syftet. Vi behöver fler investerare som är öppna med att de satsar på single use-lösningar – tjänster, hårdvara och mjukvara som har försvarsförmåga som huvuduppgift.

Det här sker redan i andra delar av Europa och sedan länge i USA. Sverige riskerar att halka efter – inte på grund av brist på talang, utan på grund av brist på tydlighet i frågan.

Vi är mitt uppe i den mest allvarliga säkerhetspolitiska situationen sedan andra världskriget. Om vi vill ha ett samhälle som är öppet, hållbart och fritt – då måste vi också bygga det försvar som gör det möjligt.

Defence tech är impact tech.

Karl Rosander, VD och medgrundare av Nordic Air Defence