Den 30 oktober skrev Impact Loop att impact-marknaden växer. 1 029 svenska bolag omsatte tillsammans 95,3 miljarder kronor under 2025. Samtidigt uppskattas de globala tillgångarna inom impact-investeringar till 1,76 biljoner dollar.
Det är stora pengar. Men jag fastnar vid själva begreppet. Sedan när blev impact en bransch?
Vad har en batteritillverkare, en producent av alternativa proteiner och ett företag som återvinner textilier gemensamt? Knappast kunder, leverantörer, konkurrenter eller marknad. Däremot en ambition att göra något bra.
Men en ambition är väl ingen bransch?
Jag har arbetat med teknik, logistik och textilproduktion större delen av mitt yrkesliv. I dag arbetar jag med att utveckla återvunna polymerer till råvaror som industrin kan använda.
Vi skulle säkert kunna kalla oss ett impact-bolag. Men vi är ett råvaruföretag. Den skillnaden tycker jag är viktig.
Våra kunder köper inte goda intentioner. De behöver material som fungerar i deras produktion, håller rätt kvalitet, finns i rätt volymer och har ett rimligt pris.
Vi kan återvinna all plast i Sverige, men om vi producerar mer material än marknaden är beredd att betala ett konkurrenskraftigt pris för, vad har vi då åstadkommit? Och om industrin som ska använda materialet finns i Asien måste vi förhålla oss till det också. Marknad och logistik försvinner inte för att syftet är gott.
Våra kunder köper inte goda intentioner.
Det är här jag ibland tycker att impact-världen tappar fotfästet.
Vi har impact-investerare, impact-konferenser, impact-priser och konsulter som hjälper företag att bli bättre på impact. Mycket av detta behövs. Men jag undrar ibland om vi inte bygger en egen marknad kring arbetet med omställningen, snarare än kring det som faktiskt ska ställas om.
Det är betydligt enklare att samla människor kring en gemensam ambition än att få en inköpschef att byta råvara.
Vi behöver naturligtvis politiska styrmedel som gör att miljökostnader syns i priset. I dag är det ofta billigare att fortsätta som vanligt än att göra bättre. Men även med rätt spelregler måste våra lösningar fungera kommersiellt. Annars riskerar de att stanna vid intressanta projekt.
Jag förstår varför Impact Loop samlar dessa företag under ett begrepp. Det gör dem synliga och möjliga att följa. Men jag tror samtidigt att vi ska vara försiktiga med att göra hållbarhet till en egen bransch.
Det riskerar att förstärka föreställningen att vissa företag ska rädda världen medan resten kan fortsätta som vanligt.
Jag vill inte att industrin ska köpa våra råvaror för att stödja ett impact-bolag. Jag vill att de ska köpa dem för att de är ett bra alternativ till det de använder i dag. Med mindre miljöpåverkan.
Vi behöver inte en större impact-bransch. Vi behöver större impact i de branscher vi redan har, med ambitioner som genomsyrar verksamheten på alla nivåer, från styrelserummet till produktionen och inköpsavdelningen.
Lyckas vi med det kanske begreppet impact-bransch en dag känns lika daterat som Facebookansvarig gjorde när sociala medier slutade vara ett sidoprojekt och blev en självklar del av verksamheten.
Och kanske går Head of Sustainability samma väg. Inte för att hållbarhet blir mindre viktigt, utan för att ansvaret till slut finns där det hör hemma. Överallt.
Emil Pettersen, grundare av Reparell Innovation.