Tänk dig att du är ute och vandrar i naturen och går förbi en campingplats där de som varit där lämnat plastförpackningar, glasflaskor, engångsgrill och burkar. Du ropar efter dem och ber vänligt att de ska ta hänsyn till naturen och ta hand om sitt skräp. Sällskapet tittar på dig och säger "Nej, det tänker vi inte göra. Men vi kommer att lägga resurser på att lämna mindre skräp efter oss nästa vecka när vi campar!"
Det vanligaste svaret vi får från hållbarhetschefer på frågan hur de ska ta ansvar för sina pågående koldioxidutsläpp – är att de först ska minska de utsläpp de har, vilket inte är ett svar på frågan.
Detta orimliga exempel visar varför vi anser att fossila utsläpp från verksamheter behöver likställas med avfall för att öka pressen på företag att ta sitt ansvar även för pågående utsläpp.
Fossila utsläpp från verksamheter behöver likställas med avfall
Att fossila utsläpp av koldioxid har stora negativa konsekvenser för klimat och miljö är alla idag väl medvetna om. Företagsledare och hållbarhetschefer på svenska företag är generellt kunniga och vet hur allvarlig situationen är idag med den extremt höga koncentrationen av koldioxid i atmosfären, och att det krävs att arbete och utveckling av projekt och lösningar som även kan binda koldioxid för att hålla den globala uppvärmningen nere. Trots det är det endast drygt 10 % av företag i Sverige (enligt Sustainergies Marknadsrapport för kolkrediter 2015–2022) som aktivt tar ansvar för sina pågående utsläpp.
Företag som förstått vikten av att minska sitt fossila beroende för att vara mer resilienta mot geopolitiska risker och mer attraktiva för konsumenter och investerare har förstått den tydliga affärskopplingen med att minska sina utsläpp.
Däremot är incitamenten alldeles för låga för att också ta ansvar för de pågående utsläppen, och att köpa kolkrediter för att finansiera projekt som binder och lagrar koldioxid som ett sätt att bidra positivt till klimatet – och stärka naturen – är fortfarande frivilligt.
Att ta på sig en extra kostnad för att bidra med någonting långsiktigt positivt är det få företag som kan eller vill göra – ett stort problem eftersom kolinlagring är helt nödvändig för att klara Parisavtalet.
Ett företag som enbart minskar framtida utsläpp men inte tar ansvar för det koldioxidavfall som släpps ut idag har enligt oss ingen trovärdig helhetsstrategi för sitt klimatarbete, eftersom det är helt nödvändigt att göra båda delarna. De som släpper ut mest borde också ta störst ansvar för att fånga in och lagra koldioxid.
De som släpper ut mest borde också ta störst ansvar
Vi kan också konstatera att EU:s Green Claims samt Empowering Consumer Directive, som stramat åt kommunikation av klimatpåståenden, i praktiken tog bort det starkaste incitamentet företag hade för att köpa kolkrediter och ha med klimatneutralitet i sin strategi. Regelverket för kommunikation infördes med ambitionen att minska greenwashing, men resultatet har lett till det motsatta – företag backar på helhetsansvaret. Det har gjort att marknaden för kolkrediter mer än halverats sedan åren 2022-2023, enligt Ecosystem Marketplace’s rapport State of the Voluntary Carbon Market.
I en tid då de fossila utsläppen ökar igen kan vi inte välja bort och minska resurserna till åtgärder för att binda koldioxid – därför behövs handlingskraft nu.
Det är dags att börja ställa ansvariga till svars för denna medvetna nedskräpning som får direkta konsekvenser för vår natur och människors hälsa.
Därför har vi följande förslag till regeringen:
- Skapa incitament genom att sätta upp ett nationellt register som visar vilka företag som tar ansvar för sina historiska och pågående utsläpp genom köp av certifierade kolkrediter, och vilka som inte gör det. Transparens skapar tryck, och tryck skapar förändring.
- Göra all typ av klimatfinansiering avdragsgill för företag och privatpersoner.
- På allvar kvalificera fossila utsläpp som avfall i lagens mening. Miljöbalken kap 15 är redan tydlig: "Ingen får skräpa ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till". Är det inte dags att samma logik gäller för det osynliga skräp som förstör vår atmosfär?
Det är bråttom och lagstiftning tar tid. Medan debatten pågår bör företag agera nu. Det bör vara en hygienfaktor att köpa kolkrediter som minst motsvarar de direkta utsläpp företaget har som är kopplade till verksamheten (Scope 1 och 2 plus resor).
Marknaden för frivilliga kolkrediter har fått ett dåligt rykte på grund av tvivelaktiga projekt som varit för billiga, men det finns många klimatprojekt med hög integritet, noggrann certifiering och transparent uppföljning. Det är mot dessa klimatprojekt hållbarhetschefer och företagsledningar bör titta om de menar allvar med sitt klimatarbete.
Att minska framtida utsläpp är nödvändigt – men det räcker inte. Den som skräpar ner har ett ansvar att också plocka upp efter sig.
Henrik Juhlin, vd på konsultbolaget Zero Mission
Erik Feldt, styrelseordförande på Zero Mission
Göran Wiklund, styrelseledamot på Zero Mission