Kalle Nilvér: Alperna smälter – kanske är det precis det vi behöver

I sista avsnittet av SVT:s julkalender började det snöa, men här i Åre ösregnade det istället tre dagar i rad under mellandagarna.

Det var inte bara här det regnade. I Alperna stänger nu fler och fler anläggningar – inte på grund av brist på kunder, utan på grund av brist på snö. Och det går fort. Alperna har förlorat 35 procent av sina glaciärer mellan år 2000 och 2020. Sedan 1970 har 180 skidanläggningar behövt stängas bara i Frankrike.

Eftersom allt talar för att vi nu missar Parisavtalets 1,5-gradersmål så kommer utvecklingen inte att gå att stoppa. Glaciärerna i Alperna kommer över tid att förlora 80–100 procent av sin massa. Så i stort sett helt försvinna.

Glaciärerna i Alperna kommer över tid att förlora 80–100 procent av sin massa

Faktum är att Skistar förutspår en tillväxt av kunder till sina destinationer. Eftersom Alperna nu förlorar skiddagar snabbare än vad vi gör räknar man kallt med att skidåkare som tidigare åkt till Alperna kommer att åka hit istället. Så lite kontraintuitivt gynnar faktiskt klimatförändringarna förmodligen Skistar och svensk skidturism. På kort sikt.

En anledning till att vi i Norden kommer att kunna hålla ut lite längre är tillgången till sötvatten som är det som behövs för att tillverka konstsnö. På de flesta ställen i Alperna är sötvatten en bristvara. Vi har alltså helt enkelt bättre förutsättningar att ägna oss åt konstgjord andning i våra skiddestinationer. Här ligger vissa destinationer bra till, som Åre med Indalsälven och Åresjön strax nedanför berget. Värre ser det ut för exempelvis Vemdalen och Sälen.

Att skidåkning i Europa långsamt går sin död till mötes är ju inte speciellt allvarligt kan man tycka. Ett gäng rika människor kommer behöva göra något annat på sina semestrar. Buhu.

Ett gäng rika människor kommer behöva göra något annat på sina semestrar. Buhu.

Och ja, lidandet av utebliven skidåkning går inte att jämföra med det enorma mänskliga lidandet som kommer att komma av att stora delar av Afrika och Asien kommer att bli svåra att bo i. Hundra miljontals klimatflyktingar. Uppemot en miljard klimatflyktingar enligt vissa rapporter.

Men för mig så var det faktiskt skidåkningen som fick mig att ställa om. Jag hade koll på siffror och statistik, på senaste IPCC-rapporten och på vart vi var på väg, men det var först när jag stod på en smältande glaciär i Alperna, i Vallée Blanche i Chamonix, som jag verkligen fattade: Mina barn kommer inte kunna uppleva det här. Ingen i nästa generation kommer att uppleva det här på grund av hur jag och vi lever. Det är ju helt sjukt. Så här kan vi inte fortsätta.

Det var först när jag stod på en smältande glaciär i Alperna som jag verkligen fattade

Jag slutade flyga, gjorde mig av med bilen, gick med i Naturskyddsföreningen, röstade grönt och hoppade av min roll som vd på ett techbolag för att starta ett nytt helt grönt bolag. Ett impact-bolag som sätter planeten först och försöker jobba på helt hållbart.

Det som behövdes för mig var en känslomässig koppling till fakta och siffror. Och kanske är det precis det som behövs för att fler ska agera också. Kanske behöver fler uppleva förändringarna med egna ögon för att fatta. Kanske behöver det bli värre innan det blir bättre. Och värre kommer det bli.

Det är oerhört deppigt i så fall, att vi människor inte är smartare än så. Att så många människor ska behöva dö innan vi ställer om. Men när fler företag och individer fattar – vilket de kommer göra eftersom det kommer bli mycket värre – så står vi i alla fall redo där. Vi som vet att hållbarhet och impact är den enda vägen framåt.