Anna Branten: Nej, du gör inte impact om du fortsätter jobba som förut

Vi lever i polykrisernas tid – där klimat, förlust av biologisk mångfald och ökade sociala ojämlikheter är några av utmaningarna. I samtalen om vad näringslivet kan bidra med för lösningar på problemen så verkar fokus, lite ensidigt, dock fortfarande ligga på vad vi ska göra och inte hur, vilket riskerar att vi upprepar exakt de misstag som tog oss hit och hindrar oss från att transformeras till något nytt. 

Under de senaste åren har jag i olika roller provat den allmänna förändringsviljan utifrån en rad olika perspektiv – från innovationssystemets förmåga att ta till sig underrepresenterade idéer till policyarbete, nya finansieringsmodeller och nu – som rådgivare till startups med olika typer av angelägna idéer som har enorm potential men som inte alltid följer normen. 

Frågan jag ställer mig nu är: Kan vi verkligen inte ta ett större ansvar och föreställa oss större förändringar än så här? Företagsformerna är fortfarande desamma, finansieringen likaså. Det som får stöd och bidrag, uppmärksammas och värderas högst är enligt samma kriterier. Maskineriet tuffar i stort sett på som det alltid har gjort.

Att lösa dagens problem med gårdagens synsätt på företagande när vi vill skapa "impact" är att göra det lite väl enkelt. I fokuset på själva idén – "vad:et" – verkar vi fortsätta rusa mot enkla, tekniska lösningar som lovar stort, utan att vi ser helheter. Med vårt nuvarande arbetssätt fortsätter vi att ignorera de långsiktiga konsekvenserna av våra handlingar – på värdekedjor, människor och naturen. 

Att lösa dagens problem med gårdagens synsätt när vi vill skapa "impact" är att göra det lite väl enkelt.

Vi bryr oss helt enkelt inte tillräckligt (eller anser oss ha tid eller råd) om hur:et och på vilket sätt vi faktiskt skulle kunna göra helt annorlunda. Istället fortsätter vi att bygga företag för en tävling där den snabbaste, mest högljudda och starkaste ska vinna, men vi förlorar samtidigt något väsentligt – vår koppling till det som verkligen borde betyda något nu: syftet. 

Med kunskapen om alla hot vi står inför så borde företagandet i dagsläget ha utvecklats till ett medel för att uppnå ekologiska, sociala och systemförbättrande mål och inte fortsätta vara ett självändamål där värdet av det som gör enbart mäts i den egna resultaträkningen. 

Fortsätter vi såhär – att bara fokusera på oss själva och vår egen tillväxt missar vi dessutom många andra viktiga dimensioner av företagandet, som hur det kan bidra till att bygga resilienta samhällen och fostra oss att värna om vår planet.

Om vi verkligen vill skapa impact, måste vi vara beredda att göra det svåra men rätta: Att ompröva hur vi driver företag och hur vi finansierar dessa – och fundera över vilka styrsystem som föder vilka beteenden. Säkerställa att vi förstår effekterna av vårt arbete i alla led. 

Om vi verkligen vill skapa impact, måste vi vara beredda att göra det svåra men rätta

Det kan inte längre bara handla om att ha de bästa idéerna, utan om att samtidigt anstränga sig för att bygga nya system, marknader och värdekedjor som fler kan frodas i. Först då kan man kalla sig hållbar och bli del av en omställning. 

I en värld där syfte är lika viktigt som tillväxt, där samarbete trumfar konkurrens och där vi vågar decentralisera makt, medel och information, blir värdet av variation och mångfald dessutom tydligt istället för att likriktning fortsätter att dominera. 

Vi behöver bli mer flexibla, självstyrande och snabbfotade i hur vi organiserar oss. Sätta systemtänk framför egennytta, definiera värde bredare än bara pengar. Vi måste prioritera bevarande framför förbrukning, långsiktighet framför kortfristighet. Människor bör ses som medskapare snarare än resurser och naturen som något vi ska ge tillbaka till, inte utnyttja och allt detta kräver att vi börjar internalisera ansvar och de olika typer av kostnader som uppstår genom att vi finns till. 

Lyckligtvis finns det redan visioner för en annan möjlig värld. Nya ekonomiska tankemodeller med namn som doughnut, circular, mothering, purpose, sharing, degrowth, localization med flera tar alla avstamp i tankar och metoder som strävar efter att bryta med den gamla logiken och skapa mer långsiktiga och på riktigt hållbara lösningar. 

Dagligen möter jag också enskilda entreprenörer eller andra initiativtagare som drivs av denna nya logik, som letar sammanhang och stöd. Men de allra flesta kämpar i hård motvind eftersom de stöter på gamla och rigida system var de än vänder sig. Inte minst kring frågan om finansiering. 

Vi måste våga utmana och experimentera med hur vi gör saker, hela tiden sträva efter att integrera nya principer i vårt arbete och inte gå med på att någon har en "grön" produkt om den fortfarande agerar utifrån den gamla logiken inom alla andra områden i sitt företagande.

Vi står inför en historisk möjlighet att omdefiniera vad företagande kan vara och att göra det rätta, inte bara det lönsamma. Gör vi inte det så speglar vi inte de hot vi står inför. Vi måste börja ställa oss svårare frågor: Vad är det egentligen vi vill uppnå? Vilken framtid vill vi bygga? 

Vad är det egentligen vi vill uppnå? Vilken framtid vill vi bygga? 

Ett företag är ju egentligen bara en form för att åstadkomma något större så hur säkerställer vi att våra organisationer verkligen bidrar till den förändring vi vill se? Och hur kommunicerar vi ärligt och transparent, utan att falla in i en glad medielogik som oftast handlar om framgång och styrka? Hur omprövar vi de normer och system vi har byggt upp, och ersätter dem med nya, som bättre speglar de nya behov världen faktiskt har?

Vi har inte råd att missa den här chansen. Låt oss fokusera lika mycket på hur vi gör saker som på vad vi gör och bygga en framtid som inte bara är hållbar för oss själva, utan för hela planeten.