Jenny Kjellén: Jag åkte till 2052 för att äta – det här är vad som serverades

Året är 2052. Jag har just fått en genomskinlig kapsel att svälja, innehållande en liten silverkula. Dess uppgift? Att analysera mitt mikrobiom och ge en detaljerad rapport om vilken näring jag behöver för att förbättra mitt mentala välbefinnande – eller till och med påverka mina personlighetsdrag. 

Det låter som science fiction, men det är en del av transformationsbyrån Planethons visionära scenario. De hjälper företag att ställa om till hållbara affärsmodeller genom att skapa scenarier och strategier som visar vilken riktning de kan ta.

Nu har de bjudit in till en kväll på Fotografiska museet där vi bokstavligt talat ska få en smak av framtiden. 

Den första som möter mig när jag något stressad kommer fram är Andrew Merrie, som har den något udda titeln forsknings- och framtidsansvarig på Planethon. Ikväll ska han guida vårt lilla sällskap av journalister genom en interaktiv smakupplevelse av framtidens mat. Det är en del i samarbetet "Hampa & Hopp" som Planethon och Fotografiska driver tillsammans. Målet är att utforska hampans potential som en multifunktionell gröda och omdefiniera vår förståelse av superfood, ett livsmedel som i detta fallet både är bra för människan och miljön.

År 2034: En värld av förändringar

Innan förrätten serveras transporteras vi till år 2034. Med sin behagliga nyzeeländska dialekt ber Andrew Merrie oss att blunda och föreställa oss en värld präglad av ökade konflikter och klimatförändringar som hotar våra matsystem. Här kan hampa få en betydande roll.

Hampa, som kräver betydligt mindre vatten och absorberar upp till tio gånger mer koldioxid än vete, är en proteinrik och motståndskraftig gröda med potential att skapa hälsosammare och mer hållbara matalternativ. 

Kvällens första rätt presenteras: bröd bakat på hampamjöl och toppat med en knallgrön örtkräm. Till detta serveras vit sparris, gårdsodlad rödstrimma samt bondbönsmiso och soja gjord på Fotografiskas kaffesump. Kaffesmaken i sojan har helt trollats bort och någon framträdande hampasmak är svår att identifiera.

“Hampa, är det inte cannabis? Är det verkligen säkert att äta?”

Den frågan har Erik Rune fått många gånger. Han är medgrundare av bolaget Hemisphere Technologies som stått för kvällens hampafrön, olja, proteinpulver och andra ingredienser för att kökschef Martin Wall och hans team på Fotografiska ska kunna skapa framtidens smaker. 

Även om det kan bli lite tröttsamt så är frågan också tacksam för en hampa-entreprenör att få. 

"Det skapar ett helt annat intresse för produkten än till exempel en ärtprodukt", säger Erik Rune som är på plats för att smaka på matkreationerna.

År 2041: Resursbrist gör vardagsvaror till lyx

“Än en gång ber jag dig att blunda och ta ett djupt andetag. Ni kan känna lite blod i näsan – det är helt normalt, det är bara en bieffekt av tidsresan.”

Andrew Merrie har nu tagit oss vidare till år 2041, en tid där år av resursbrist har förändrat hur vi ser på mat. En ny känsla av gemenskap och engagemang för hållbara värderingar har vuxit fram. Vissa livsmedel, som ost, är nu en lyxvara, och köttets framtida roll är oklar.

Till varmrätt serveras en risotto med hampa, hydrotermiskt korn och 3D-printad flankstek. Kökschef Martin Wall, förklarar att de varit sparsamma med osten.

"Vi får nöja oss med lite som en lyxig topping", säger han.

"Köttet" vi äter idag är gjort på soja, en gröda med stora utmaningar, särskilt kopplade till odlingen i Amazonas. Min bordsgranne, med mer erfarenhet av framtidskost, tycker att risotton smakar bra men har ätit bättre 3D-printat kött.

Andrew Merrie framhåller vikten av att utveckla nästa generations alternativa proteiner – och ser med spänning på vad som kommer att förändras.

“Hur kommer man att förändra saker som är den första generationen av alternativa proteiner med det som är den andra, tredje eller fjärde generationen?”, säger Andrew Merrie.

Efter flera rätter är hampasmaken svår att särskilja, men en subtil nötighet och jordighet återkommer. 

"Ibland kan det upplevas lite gräsigt, men mer åt nöthållet. Den är ju lika fet som en mandel ungefär, så den har varit överlägset enklast att använda det i dessert", säger Martin Wall.

År 2052: Nanoteknik och personaliserad näring

Det är dags för kvällens sista tidsresa och den här gången hoppar vi totalt sett 30 år framåt i tiden. 

"Tänk på en person som står dig nära och föreställ dig att 30 år passerar över deras ansikte – historier har gett spår i deras ögon, rynkor och ärr."

Genom att relatera tidens gång till människors liv kan vi bättre förstå hur mycket som faktiskt kommer att förändras. I Planethons 2052 har nanoteknologi och precisionsmedicin förändrat hur vi äter. Vi får personligt anpassad näring baserad på våra mikrobiom med koppling till vår mentala hälsa. 

Våra personliga mikrobiomresultat från kapseln kommer lagom till efterrätten. Det är egentligen en prototyp av en nanorobot innehållandes nanoteknologi. Baserat på resultatet, får vi varsin liten flaska med en pipett fylld med skräddarsydda näringsämnen (i form av havtornssaft), att droppa över vår dessert innan vi äter. 

Middagen avslutas med en brödmjölskaka av gårdagens bröd, havtornscurd tillsammans med glass gjord på hampamjölk.

"Hur gjorde du mjölken?", undrar Erik Rune som verkar lika fascinerad över Martin Walls uppfinningsrikedom med hampafröna som vi andra. 

Hampasorterna som man får odla i Sverige är begränsade och innehåller mycket låga halter eller inga spår alls av THC, den psykoaktiva substansen i cannabis. Det är främst fröna som används i olika former men det går även att äta bladen. 

"De hade odlat upp lite hampa och bladen var ganska goda tyckte jag. Jag groddade hampa nere i källaren som jag tänkte att vi skulle äta idag. Det var faktiskt jätteäckligt", säger Martin Wall.

Under december får Fotografiskas gäster chansen att själva uppleva superprodukter från framtiden och smaka på hampabaserade maträtter.