Tvivlen hopar sig – vad kan jag om det här egentligen?

En tredjedel har nu gått på resan mot en ny organisationsform. Tvivlen hopar sig och frågor formar sig. Det är också då som den stora frågan kommer till mig: Vad kan jag om det här med hybridorganisationer egentligen?

Det är en regnig dag och ansiktet är blött efter morgonens cykeltur. Det är faktiskt just under cykelturerna till jobbet som mina tankar rullar som mest i huvudet. Ofta sorteras de i fack och jag kan gå vidare till nästa fråga. Men ibland rullar de bara på utan någon ordning i sikte. Idag är en sån dag.

I projektet är vi nu i skedet att vi trattar ned våra insikter och fakta vi har fått in genom många och spännande samtal. 

Det är otroligt vad personer ger av sin tid för att diskutera det här med oss. Vem skulle tro att legal status, moms och konkurrensregler skulle generera så mycket intresse?! 

Men det är också all den här materian som rullar i huvudet. För även om jag inte nödvändigtvis behöver vara en expert på frågan (tack PwC för att ni är med säger jag!) så behöver jag förstå tillräckligt mycket för att ställa de rätta frågorna. Det är inte en gång som jag ställer den där extra frågan som förmodligen får mig att se dum ut!

Jag behöver också ha koll på forskningen, även om jag kan känna mig trygg i att mina kollegor Martin och Stefan på Handelshögskolan drar det största lasset och är med och guidar oss rätt. 

Men det är inte bara information om organisationsformer som gör att det rullar friskt i huvudet när jag närmar mig kontoret vid Stureplan 7. Det är veckans samtal med Amme på Changers Hub där han frikostigt och genuint pratar om deras situation både historiskt och framåt.

För hur komplext skatte- och momsregler än kan tyckas vara så är det faktiskt ingenting mot hur det är att arbeta i uppförsbacke när allt man vill åstadkomma är att göra samhället bättre för samhällets unga. Hur man ena dagen kan lyftas till skyarna med priser och hejarop, och i den andra sörja tillsammans med sin community när ännu en skjutning sker i ens närhet och förutsättningarna för att göra något åt saken konstant försämras.

De här diskussionerna är svåra, tunga och till och med hjärtskärande emellanåt. Det står liksom mer på spel att något kommer ut av det här projektet. Ytterligare en rapport kommer sannerligen inte lösa dessa utmaningar.

Men vet ni vad? De här diskussionerna ger de mig också energi i det fortsatta arbetet.

För på riktigt, vem bryr sig om jag inte kan den senaste skattejuridiken? Det är faktiskt inte svårare än att fråga ytterligare en gång till. Det är väl det rådgivare är till för tänker jag. Att svara på frågor. 

Så när första koppen kaffen värmer upp kroppen väljer jag att återigen fokusera på varför vi gör det här från första början. Det är inte för att jag ska lära mig moms- och konkurrensregler. Det är inte heller för att jag ska känna mig kunnig eller respekterad. 

Och det är absolut inte för att jag ska känna att jag kan allt om hybridorganisationer. Nej, det får jag helt enkelt släppa.