En matförsörjning som vilar tungt på import är sårbar för störningar långt utanför Sveriges gränser, och enligt Jordbruksverket importerar Sverige i dag livsmedel för runt 86 miljarder kronor mer än landet exporterar.
I en rapport som LRF Ventures publicerade tidigare i höstas pekas klimatförändringar, ett osäkrare geopolitiskt läge och ett ökat fokus på försörjningstrygghet ut som drivkrafter bakom sektorns stora investeringsbehov.
Resiliens har samtidigt blivit ett av impact-branschens hetaste teman, och flera aktörer inom agtech och foodtech bygger nu sina affärsidéer på att vara ett alternativ till importen. Axfoundation har till exempel visat att importerad soja i grisfoder kan ersättas med svampprotein från fermenterade skogsrester.
Växtproteinbolaget Proteinish, som vill ersätta importerad soja med lokalt producerat protein, ser beredskapen som en motor för affären.
"Marknaden växer tack vare beredskapssituationen och att vi som nya Nato-medlemmar måste kunna producera mer mat", sa medgrundaren Isabelle Egholt Falck till Impact Loop i september.
Hur Sverige ska minska sårbarheten är däremot omstritt. När Impact Loop i våras granskade två rapporter på området drog de åt helt olika håll. LRF har tillsammans med bland andra Arla och Lantmännen räknat fram ett investeringsbehov på närmare 108 miljarder kronor fram till 2035 för att öka produktionen.
Pengarna ska främst gå till bland annat precisionsodling, fossilfri mineralgödsel, biogas och klimatanpassade stallar.
Forskningscentrumet Plate, ett samarbete mellan bland annat forskare på SLU och Stockholm Resilience Centre, menade i stället att Sverige behöver "rätt produktion" snarare än bara mer, och pekade ut frukt och grönt som den stora bristen.
Då tar maten slut
Nu vill LRF med en ny så kallad "scenarioberäkning", baserad på statistik från Jordbruksverket, visa hur snabbt livsmedlen skulle ta slut om Sverige slutade importera mat i mitten av augusti i år.
Tomaterna räcker till 24 oktober, får- och lammköttet till 19 november och äpplena till 1 december.
Osten håller till 9 januari 2027, nötköttet till 16 mars och grisköttet till 9 juni. Spannmål, inklusive foder, räcker längst – till slutet av september 2027.
"Det vi producerar i fred är också det vi har att luta oss mot i en kris. Därför behöver Sverige livsmedelsäkra alla politiska beslut så vi kan producera mer mat här hemma i Sverige", säger Mikala Johnsson, LRF:s vice förbundsordförande, i en kommentar.
Frukt och grönt är alltså det som tar slut först i LRF:s scenario och där finns också några av bolagen som redan satsar. Odlaren Svegro bygger sitt andra helautomatiska salladsväxthus på Färingsö, efter att efterfrågan blivit större än bolaget kunnat möta. Husmor Lisa, grundat av Lisa Lönner, bygger en anläggning i Nyköping för glaskonservering av sin svenska ketchup och tomatsås. Lisa Lönner har själv kopplat satsningen till den svenska livsmedelsberedskapen.
Tre politiska krav
LRF beskriver läget för många lantbruksföretag som en ”trippelsmocka” i form av höga kostnader, regelkrångel och investeringsosäkerhet kopplad till förhandlingarna om EU:s kommande långtidsbudget.
LRF kräver nu tre politiska åtgärder. De vill att alla politiska beslut livsmedelssäkras genom en systematisk prövning av hur de påverkar svensk matproduktion.
De vill också att Sverige sätter ett nationellt mål för ökad självförsörjningsförmåga, och att regelbördan minskas och tillståndsprocesserna snabbas upp för att göra det lönsamt att investera i svensk livsmedelsproduktion.