Hans dröm gick i kras med konkursen – "Vi hade alltid problemet att folk inte trodde på oss"

Det har varit en emotionell berg- och dalbana för 28-årige Teo Rizvanovic. På bara några år gick han från att vara en KTH-student bland andra till att genomföra en entreprenörsresa med toknervösa drönartester, kontrakt med bland annat Foodora och, till slut, en konkurs.

När Impact Loop träffar honom på favoritkaféet Bagdad på Medelhavsmuseet i Stockholm, har det gått ett par månader sedan konkursen för Aerit, bolaget han grundade och var teknikchef för, var ett bittert faktum.

“Vi hade alltid problemet att folk inte trodde på oss”, säger han när han ombeds summera orsakerna till att det ett tag så hajpade bolaget till slut fick lägga ner verksamheten.

‍“Sålde bilen och åt nudlar”

Men vi tar och förflyttar oss bakåt i tiden. Platsen är Kungliga Tekniska Högskolan. Året är 2020. Teo Rizvanovic har en idé.

“Jag jobbade med drönare i labbet på KTH och insåg att jag och några andra där kunde tekniken, men ville hitta vår egen affärsidé. Jag såg inte alltid ‘eye to eye’ med min professor utan ville göra min egen grej”, berättar Teo Rizvanovic.

"Vi kände att det går inte att ‘half-assa’ det här.”

Han var rastlös och ville komma igång. Samtidigt hade amerikanen Alexander Perrien kontaktat KTH Innovation i hopp att hitta en medgrundare till ett bolag. Han sökte någon med teknisk bakgrund i just drönarteknik. Tycke uppstod och de bestämde sig för att köra – fullt ut.

“När vi valde att gå ‘full time’ hoppade några av de andra som varit med på KTH-tiden av. Jag och Alex blev kvar. Jag hoppade av skolan, sålde bilen och åt nudlar. Vi hade inga pengar i grunden, förutom lite som Alex hade sparat från sin tid som officer i amerikanska flottan. Det var fantastiskt men samtidigt var det redan från början jobbigt och svårt”, säger Teo Rizvanovic och skrattar till åt minnet:

“Ja, det var verkligen det här ‘bootstrap’-livet som folk brukar prata om. Men vi kände att det går inte att ‘half-assa’ det här.”

‍Nervös jungfrufärd

I ett och ett halvt år körde de på. I ett lånat källarkontor på KTH. Utan något tydligt ljus i slutet av tunneln, som Teo Rizvanovic uttrycker det. De byggde drönare och pitchade. Och till slut lossnade det.

“Vi var envisa och kände att det här kommer att funka till slut. Det första projektet vi landade var ett pilotprojekt med Region Halland. Vi levererade Sveriges första kommersiella drönarleveranser med vår egenbyggda drönare.”

Det var i oktober 2021 det skedde. Vägen dit var minst sagt kantad av nervositet.

“Vi åkte ner tre gånger till Halmstad och på tredje försöket gick det. Men krasharna de två första gångerna, usch, jag har aldrig varit med om något mer stressigt i mitt liv. Inga pengar, ingen lön och det kändes som att allt hängde på att drönaren inte skulle krascha", säger han och fortsätter:

“Inget var automatiserat även om drönaren flög själv. Rutten var förplanerad men jag satt och följde det med joystick i handen. På tredje försöket klarade den, som sagt, leveransen”, berättar Teo Rizvanovic.

Det till slut lyckade testet i Halland finns fångat på film.

“Tittar man på den ser man att vi alla är vita som spöken. Jag sov ingenting nätterna innan”.

Redan från den första piloten var det mat som de bestämde sig för att leverera.

“Det är så enkelt jämfört med farligt gods som till exempel batterier eller medicinska produkter som behöver krångligare certifiering”, säger Teo Rizvanovic.

Men han är tydlig med att bolagets vision var större än att bara leverera hamburgare.

“I grunden handlar det om ett helt nytt logistiksystem. En autonom kedja, med start i Stockholm. Men vi var måna att komma igång och byggde vår första drönare själva för 70 000 kronor.”

"Det är klart att man blir ledsen. Jag grät."

När bolaget väl var igång så började det också att kosta pengar. De landade till slut en pre-seed runda värd 1,2 miljoner och tecknade ett uppmärksammat avtal med Foodora. Tanken var att börja i mindre skala och sedan växa tillsammans med dem. Men bolaget, som nu hade 12 anställda, behövde en större injektion med pengar. Problemet? Intresset från investerare saknades.

“När vi pitchade var vi öppna med hur vi låg till med tekniken och vad som saknades, och visade på att vi hade en bro till slutmålet. Vi byggde en hubb i Värmdö och levererade åt Ica i Norrtälje i två veckor. Allt funkade i mikroskala men det saknades kapital för att ta nästa steg.”

‍“Tyckte det var sci-fi”

Både när de pitchade mot potentiella företagskunder och investerare upplevde han att tron på tekniken som sådan inte fanns där.

“Vi tyckte att allt fanns på plats, vi var redo att köra och vi kunde visa att det gick. Men för många var det här Star Wars. De tyckte att det var sci-fi. Många tyckte nog att investeringen var för osäker”.

Innan någon av de 12 000 leveranser de avtalat med Foodora att göra under första året kunde lyfta från marken gick bolaget i konkurs. Pengarna var slut.

“När man väl bestämt sig att det inte kommer att gå är det jobbigt, men man blir också fokuserad på att lösa en bra konkurs för alla anställda. Det har vi gjort, vilket känns bra”, säger Teo Rizanovic.

‍Hur jobbigt var det?

“Det är verkligen potentialen för det som gör en ledsen. Det är som en dålig break-up, liksom. Så det är klart att man blir ledsen. Jag grät. Men sedan var det ‘back to reality’.”

I dag är han ödmjuk inför att de kunde ha gjort saker annorlunda, och i en annan ordning.

“Vi skulle nog ha lagt mer tid på marknadsföring och mindre på tekniken”.

‍Stötte ni på hinder från myndigheter?

“Faktiskt inte. Transportstyrelsen var väldigt hjälpsamma och ville väl. Problemet är att de hade för lite resurser för det här. Det kändes som de hade svårt att hinna med, eftersom det här med drönare är en helt ny grej för dem att hantera.”

‍Vad har du lärt dig?

‍“Att det är jävligt jobbigt att driva något så hårt, mot strömmen. Men att jag fortfarande tror att det går. Det gick inte för oss, men det går. Sedan kan man skylla på sådant som konjunkturen, men misslyckandet är ändå på våra axlar.”

Det finns fortfarande hopp om att någon ska köpa konkursboet och fortsätta driva Aerit. Men Teo Rizvanovic själv kommer troligtvis att vänta ett tag innan han ger sig in i startup-världen igen.

“Som det ser ut så kommer jag att jobba någonstans ett tag, men jag tänker absolut att jag kommer att starta nya bolag inom det här i framtiden.”