Nina Siemiatkowski: "Det går inte längre att komma med svepande löften"

Nina Siemiatkowski kommer från ett tidigare liv där karriären peakade i rollen som marknadsdirektör på Swedish Match. Sen lämnade hon en dag kontoret för att bli naturfotograf och följa lejon i Kenya.

"Jag hade alltid drömt om att bli fotograf, och jag var ganska aktiv som ung med stipendier och utställningar. Men sen blev det skarpt läge när jag skulle välja riktning i livet", säger hon när Impact Loop får en intervju med Milkywire-grundaren.

Valet föll på Handelshögskolan istället för att jobba som fotoassistent. Men ett decennium senare behövde hon göra upp med idén om vad en karriär kan vara.

"Plötsligt var risken låg. Jag hade sparat ihop pengar och hade inga barn. Jag sa upp mig och gick en fotoutbildning. Sen var det fotografen Pieter ten Hoopen som inspirerade mig till idén om att följa och dokumentera en annan art, och se dem som individer – på samma sätt som de otaliga projekt som gjorts om människor."

Sagt och gjort. Bort med den gamla föreställningen om naturfoto som perfekt National Geographic-estetik eller svartvita tavlor i en hotell-lobby.

"Jag ville göra något mer intimt."

Hon valde lejon som sina studieobjekt.

"Lejon är lika människor – de lever i familjekonstellationer, har komplexa sociala relationer och befinner sig högst upp i värdekedjan. Vår historia är sammanflätad genom historien med ikoner, grottmålningar, konst och varumärken. En gång i tiden levde lejonet över hela planeten, men på grund av människan finns det i dag inte mer än runt 10 000 lejon kvar."

Kenyansk ögonöppnare

Nina Siemiatkowski, som privat är gift med Klarnas grundare Sebastian Siemiatkowski, följde lejonen i Kenya under flera omgångar och fyra år senare kunde hon presentera sitt arbete i en bok och fotoutställning.

Det var också i Kenya som hon insåg konsekvenserna av klimatförändringar och naturförstörelse – och att det bara var 2-3 procent av alla donationer som gick till klimat- och naturprojekt.

"Jag ville bidra till ett specifikt problem, men visste inte exakt hur. Jag visste bara att vi måste börja finansiera naturen för att lösa de här frågorna. Och vi måste göra det mer effektivt och transparent."

Plötsligt sammanstrålade hennes till synes vitt skilda erfarenheter i en praktisk lösning. Milkywire skulle bli den nya, digitala finansieringsplattformen för individer som på ett enkelt och engagerande sätt vill bidra direkt till miljöprojekt. Tidpunkten för lanseringen kunde ha blivit perfekt. Det blev den inte.

”Det fanns ett stort momentum kring klimatfrågorna, med Greta och bränderna i Australien. Sen kom pandemin, och allt fokus flyttades från klimat till hälsa. Vi lanserade knappt appen och tvingades ställa in våra planer.”

Kampen om att få fler människor att vilja bidra kändes omöjlig, och så småningom stod det klart att affären inte gick ihop. Nina Siemiatkowski och hennes team behövde ta fram en ny lösning på problemet.

Vändning mot bolagen

Under de senaste åren har Milkywire svängt om mot att enbart fokusera på att hjälpa företagskunder att nå sina hållbarhetsmål genom strategiska investeringar inom klimat och natur. I dagsläget samarbetar man bland annat med ING Bank, Spotify, Avanza, Northzone, Klarna och Bolt.

Nyligen offentliggjordes även ett avtal med SaaS-jätten Salesforce som köper kolkrediter för drygt 55 miljoner kronor genom Milkywire. Leveransen sker över 3-5 år.

"Vi håller på med urvalet för bland annat Salesforce just nu. De vill säkerställa att fler teknologier får se dagens ljus så att de kan nyttja dem för sina klimatmål. Vår uppgift blir att leverera lösningar med potential till skalbar borttagning av koldioxid", säger Nina Siemiatkowski.

Hur hittar ni de rätta projekten att investera i?

"Vi har en mycket omfattande årlig process där vi begär in ansökningar från projekt för permanent CO2-borttagning. I år har vi fått in mer än 400 ansökningar från hela världen."

Hur hittar de till er?

"Vi har gjort det här i fyra år nu, så vi är kända på vår del av marknaden. Vi är i princip ensamma om att gå in i den tidiga fasen, ofta som första eller andra köpare."

150 miljoner i transformationsfond

Löftet är alltså att hjälpa bolag att få utväxling på sitt klimatarbete i enlighet med uppsatta mål, företrädesvis Science Based Targets.

Det främsta sättet att göra det på är enligt Milkywire genom att samla de olika projektinvesteringarna i separata portföljer .

2021 grundades till exempel Climate Transformation Fund (CTF), och när Impact Loop träffar Nina Siemiatkowski på Milkywires kontor i centrala Stockholm har årsrapporten för 2023 precis släppts.

Hittills har 49 olika projekt i fonden tagit emot ungefär 150 miljoner kronor genom Milkywire. Portföljen står på tre ben:

1. Långsiktig koldioxidinfångning (Durable Carbon Removal, CDR), innefattar bland annat bolag som jobbar med direkt koldioxidinfångning (DAC), biomassa, biokol och mineralgödsel.

2. Naturskydd och återställande heter kategorin som bidrar till åtgärder inom regenerativt jordbruk och att stoppa avskogningen.

3. Utsläppsminskningar (decarbonisation) är den aningen mer spekulativa samlingen lösningar, som bland annat syftar till att stötta forsknings- och utvecklingsprojekt, samt opinionsbildning i viktiga framtidsfrågor.

Hela tiden handlar det om att vikta potential mot risk, precis som i en traditionell investeringsportfölj.

"Vi insåg att portföljtänket var det bästa sättet att maximera påverkan och minimera risk. Vi har utvecklat modellen gradvis för att få ut så mycket klimatnytta som möjligt”, säger Nina Siemiatkowski.

Vi insåg att portföljtänket var det bästa sättet att maximera påverkan och minimera risk

1 000 sökande projekt

Med oss i konferensrummet finns nu också Robert Höglund i digital form, på länk från sin nuvarande arbetsplats i Thailand. Han är klimatstrateg och fondansvarig på Milkywire, sitter i SBTi’s advisory group och driver samtidigt ett matigt nyhetsbrev på Substack som borrar djupare i frågorna.

Hans erfarenhet på området tycks viktig för att säkerställa projektens validitet.

"Vi gjorde en utlysning till Climate Transformation Fund och fick in över 1 000 ansökningar under 2024", berättar han.

"Därefter har vi analyserat och utvärderat bolagen och deras lösningar, intervjuat grundare och diskuterat inom vår advisory-grupp. Fondens inriktningar har förstås olika typer av urvalskriterier, men vi tittar främst på framtidspotential och i vilken utsträckning det faktiskt finns behov av just våra pengar just nu."

Det vilar en aura av effektiv altruism över den här typen av resonemang, med datadriven impact-maximering per investerad krona som grund. Robert Höglund bekräftar att idéerna finns med i Milkywires sätt att arbeta, även om de inte är uttalade.

Vad hindrar bolagen från att göra den här typen av investeringar på egen hand?

"Det kan de förstås göra, men det är ganska komplicerat att finansiera effektiva klimatprojekt och få korrekt uppföljning kring vad som faktiskt blir gjort. Det finns också många lycksökare inom det här fältet, vilket har gjort att begrepp som klimatkompensation känns tveksamt för många företag", säger han.

Nina Siemiatkowski bekräftar att det funnits en frustration över att pengar ofta flödar till fel saker. Framförallt är lokalkännedomen livsviktig för att lyckas.

"Är du inte nära problemet förstår du inte den lokala kontexten, och det är en anledning till att många carbon credit-initiativ har misslyckats. Därför ser vi plantering av fel sorts träd, välvilliga initiativ som skapar arbetslöshet, eller ’lyckade’ projekt där klimatsmarta spisar till slut ligger i en hög utanför byn. Ibland kommer inte ens pengarna fram. Vi jobbar nära ledande experter och har ett stort fokus på att kunna bottna i de lokala utmaningarna."

Därför ser vi plantering av fel sorts träd och välvilliga initiativ som skapar arbetslöshet

Vad skulle ni säga ger störst effekt av de projekt ni utvärderar?

"Det är nog den vanligaste frågan vi får", ler Robert Höglund på skärmen.

"Portföljen fyller verkligen sitt behov eftersom alla teknologier har sina egna begränsningar. DAC, Direct Air Capture, är intressant, men det är en energikrävande process som kommer ta fart först när det finns väldigt gott om förnybar energi. Fusionskraft i öknen skulle kunna ge enormt stor impact, men det vet vi kanske först om 20 år. Så det gäller att sprida insatserna."

Kulturell tipping point

När det gäller bolagen som backar Milkywires fonder, finns det också vissa kriterier för att få komma ombord på skutan.

"Vi gör en screening för att se att de har en tydlig målbild och att de följer ramverken. De måste ta frågan på allvar. Sen kan vi hjälpa dem att kommunicera vad de faktiskt gör på ett transparent och ärligt sätt. Det går inte längre att komma med svepande löften", säger Nina Siemiatkowski.

Hur kan rapporteringslagstiftning som CSRD spela in för att stärka ert arbete?

"Det gör att frågan kommer högre upp på agendan, till finanschefer och vd:ar, och in i styrelserummen. När man väl intresserar sig för klimatet och naturen, och man vill att bolaget ska blomstra i framtiden, så är det svårt att ignorera att vi håller på att ta slut på naturens resurser och vårt klimat blir mer och mer oberäkneligt."

Det är en reell finansiell risk, menar hon.

"För många bolag handlar det till och med om långsiktig överlevnad, och frågan är mycket mer akut än de flesta förstår."

Nina Siemiatkowski poängterar samtidigt att det finns klimatledare som redan tar ansvar. De sätter upp tydliga mål, vidtar åtgärder för att minska sina utsläpp och tar finansiellt ansvar för de utsläpp de har i dag.

"Men den stora massan kräver antingen lagstiftning eller marknadstryck."

Robert Höglund fyller i:

”Det kommer till slut en kulturell tipping point, och jag tror att vi är där nu. Många tillgångar flyttar till investeringsfonder med större miljö- och klimatfokus. Med bättre rapportering kan också bankerna enkelt tröska igenom datan och ge varje bolag en rating. Det blir en allt större risk att inte agera.”

Nina Siemiatkowski poängterar att förändring kommer av förståelse – både för problemen och lösningarna.

”Det kan vara svårt för många bolag att navigera alla komplexa frågor i den pågående omställningen. Det är här vi ser att vi verkligen har en roll att fylla. Allt fler bolag inser också att det inte räcker med att reducera sina utsläpp. Man behöver långsiktig strategi för att komma åt de sista 10 procenten. Då krävs det att man vågar investera i nya teknologier redan i dag.”

Och, möjligen, att man vågar byta spår ibland.Det är lätt att bli snurrig av alla möjligheter vi har att rädda världen. Men någonstans måste man våga satsa och investera för att komma framåt. Då gäller det att ha kunskapen och resurserna för att kunna utvärdera vilka projekt som verkligen gör skillnad − och vilka som är luftslott.