Tebritos grundare: "Jag kommer fortsätta försöka så länge det finns trådar att dra i"

Mjölmaskarna i Orsa är sannolikt lyckligt ovetandes om sitt öde.

För Nils Österström är tillvaron desto mer pressad. Efter åtta års slit har han slutligen fått kasta in handduken till sitt livsverk, insektsföretaget Tebrito AB.

Trots sin ringa storlek har Tebrito varit ett omtalat namn för alla som intresserat sig för framtidens mat och det viktiga proteinskiftet under de senaste åren. Insekter som mat har kittlat nyfikenheten, även om få varit manade att prova själva.

För bolagets del har den så kallade äckelfaktorn inte inneburit några större käppar i hjulet. Så länge Livsmedelsverket förbjöd insekter i livsmedel fokuserade Tebrito på att sälja sitt protein till djurfodertillverkare, samt larvernas avföring som organisk växtnäring, så kallat frass.

När regelverkets slussar väl öppnades i oktober 2020 kunde man äntligen börja sälja insekter för humankonsumtion − främst blancherade frysta larver. Men Tebrito har även inlett partnerskap med producenter av såväl chokladpraliner som färs.

Medan den svenska marknaden varit trevande, har anläggningen producerat stora volymer mjölmask för kunder ute i Europa, där man har kommit längre med nyfikenhet och acceptans inför insekter.

Pressad att hitta en lösning

Nils Österström har de senaste åren dels kommunicerat att försäljningen går bra; dels flaggat för att det behövs mer kapital för att skala upp verksamheten enligt plan.

När Impact Loop når honom är han befriad från vd-skapets tuffa krav. Samtidigt är han mer pressad än någonsin att hitta en lösning. Veckorna efter en konkurs innebär en märklig tillvaro i kallsvettig limbo.

”Jag jobbar med att försöka hitta en lösning och en framtid. Konkursförvaltaren är väldigt involverad i att hitta en ny ägare, och jag hjälper till så mycket jag får.”

I dag är det alltså konkursförvaltaren Johan Hörnberg som driver verksamheten vidare. Produktion och försäljning är fortsatt igång medan man letar efter en köpare av konkursboet.

"Vi har ett väldigt bra samarbete", säger Nils Österström.

"Det får mig att hålla modet uppe. Jag kommer fortsätta försöka så länge det finns trådar att dra i."

Du skulle ta in kapital och bygga en ny anläggning − sen plötsligt konkurs. Blev det ett slags moment 22 till slut?

"Ja precis. Allting fungerade, och vi sålde allt vi kunde producera. Det som hände var att vi inte hade rätt resurser för uppskalning och lönsamhet. Tiden gick fortare än vi lyckades hitta kapital."

Nils Österström menar att modellen var bevisat gångbar. Men mer kapital var helt nödvändigt för att nå lönsamhet i bolaget.

"Vi är producenter och det kostar pengar att skala upp. Det vi har i dag är mer en demoanläggning för att få tillstånd, utveckling, hygien, odling och sortering på plats. Vi har visat att modellen funkar, både affärsmässigt och tekniskt. Sen behöver vi komma upp i en viss skala för att nå lönsamhet, och då kan det bli god sådan."

Det är bristen på riskvilligt kapital som är problemet, konstaterar han.

"Hade vi haft finansmarknaden som den var för fyra-fem år sedan kombinerat med livsmedelsmarknaden i dag, hade det här exploderat. Det finns stora värden, både för planeten och affären. Efterfrågan är många gånger större än vår produktionskapacitet, och konkursboet fortsätter att leverera. Det ger mig hopp om att vi kan hitta en lösning."

Vilken typ av köpare letar ni efter?

"Vi vill helst hitta någon som kan ta över hela paketet. Det är inte bara maskiner och patent som är värdet, utan all kunskap och nätverk också. Jag hoppas att vi kan hitta en lösning som gör att vi kan fortsätta bidra till ett mer hållbart och cirkulärt livsmedelssystem. En drömköpare är förstås någon som värdesätter det vi gjort, och som har de resurser som krävs för att realisera en fullskalig fabrik. Någon som trivs med oss, våra värderingar och visioner. Som tycker att det här är roligt och spännande."

Hur bråttom är det?

"Indikativa anbud ska komma in redan nu under vecka 33. Så det är en kamp mot klockan. Personligen känner jag att det är viktigt att vi hittar ett ljus i tunneln för de tio anställda som jobbar här."

Fanns någon enskild händelse som fick bägaren att rinna över?

”Nej, egentligen inte. Vi har haft en bra extern styrelse som fattade beslutet i tid. Vi har ett helt och rent konkursbo. Därför kan vi fortsätta en stund till.”   

Hur mår du själv i allt det här?

”Jag mår ganska okej − det var jobbigast precis innan. Det mest frustrerande är att se de anställda som fortsätter att kämpa för att de verkligen tror på det här. Samtidigt har jag varit med så länge att jag alltid vetat att det kan hända. Lärdomarna finns kvar, även om jag gärna skulle varit utan just den här erfarenheten.”

Finns det något du önskar att du hade gjort annorlunda?

”Man kan alltid vara efterklok, men det är jättesvårt att gissa. Det vi har uppnått utifrån de förutsättningar som funnits är fantastiskt. Jag är stolt över alla som engagerat sig i det här – både anställda, investerare och samarbetspartners. Jag har gjort allt i min makt för att få det att lyckas. Ibland räcker det inte. Men jag är trots allt stolt över min prestation.”

”Insekter är framtiden”

Nils Österström resonerar kring de yttre faktorernas inverkan på det riskvilliga kapitalet. När investerarna tvekar är det i slutändan människor som drabbas.

”Som entreprenör förväntas man bryta ny mark, men det är oerhört tufft att driva en ny marknad. Risken finns alltid att man inte får skörda frukterna av det man har byggt upp. Naturligtvis är det känslosamt. Men samtidigt får man komma ihåg att det bara är ett företag.”

Har det saknats mod tycker du?

”Ja, och det offentliga har en viktig roll i att vara lite mer modig i sitt beslutsfattande. Man skulle kunna välja att testa nya saker i väntan på regelverken, istället för att automatiskt säga nej. Regelverk och stödsystem har samtidigt gynnat befintliga strukturer och sätt att producera mat, vilket har missgynnat cirkulära affärsmodeller. Det blir som att vi får konkurrera med en osubventionerad produkt på en subventionerad marknad. Att affären fungerar bra trots detta visar bara vilken potential som trots allt finns i insekter.”

Så du har inte tappat tron på insekter?

”Nej, jag har tvärtom blivit ännu mer övertygad om att det är framtiden. Det var kapitalet som stjälpte oss. Annars hade det skrivits betydligt roligare rubriker om Tebrito.”

Framtiden är oviss. Men slaget är ännu inte över.

”Jag har lovat mig själv att kämpa för Tebrito så länge det finns en rimlig chans att lyckas. Om det inte skulle gå, ja, då är jag öppen för nästa utmaning, vad den än må vara.”