Erik Fernholm: Att adressera orsaken, inte symptom – därför startade vi Inner Development Goals

Vi står inför kriser på flera fronter: klimatkrisen har blivit en upplevd verklighet, ojämlikheten fördjupas och auktoritära rörelser vinner mark. Trots detta reagerar vi inte rationellt på hoten mot demokratin, IPCCs rapporter och forskare som Johan Rockströms budskap.

Vi fortsätter att diskutera marginella förändringar, som papperssugrör och återvinning, istället för att ta itu med de obekväma men reella systemförändringar som krävs uppströms.

Vi föredrar ett friktionsfritt narrativ där marknaden, politiker och impactbolag kommer att lösa allt – men där rotorsaker förblir oförändrade och där politisk och marknadsmässig rivalitet fortsätter främja kortsiktighet, egenintresse och snäva mål.

Problemet är bara, att det som är bekvämt inte alltid är det som är bra för oss.

Vi grundade stiftelsen Inner Development Goals (IDG) för att adressera en blind fläck i dagens förändringsarbete: vi har all kunskap, alla modeller, alla varningssignaler – men vi saknar den inre och kollektiva kapaciteten att faktiskt agera.

Förståelse är inte tillräckligt. Policies är inte tillräckligt. Vi behöver utveckla vår förmåga att navigera komplexitet, bygga nya relationer och lösa problemen uppströms. IDG är inte svaret och långt ifrån perfekt, något som våra kritiker lyft fram, men det är en samlingspunkt och begynnande ekosystem där individer, organisationer och nationer kan lära av varandra för att stärka sin kapacitet att möta den verklighet vi står inför – inte gömma sig från den.

Vi grundade Inner Development Goals för att adressera en blind fläck

En obekväm men meningsfull utgångspunkt

Inner Development Goals är inte en metod eller en färdig lösning. Det är ett initiativ för att främja förståelsen av hur inre utveckling – både individuell och kollektiv – hänger samman med de globala systemförändringar som krävs. Vi påstår inte att inre utveckling räcker för att lösa dessa, men att de är en nödvändig del av helheten.

Exempel på detta är hur generationellt tänkande hos individer eller psykologisk trygghet hos en grupp bidrar till systemiska förändringar över tid. Utan att adressera hur vi tänker, relaterar och samarbetar, kommer vi inte att kunna lösa de problem vi själva skapat.

Initiativets "Goals" är att sätta den inre dimensionen på kartan. Vi har lyckats om:

Inre utveckling blir en självklar del av samtalet om hållbarhet och samhällsutveckling.

Fler aktörer, från regeringar till företag och civilsamhälle, integrerar inre utveckling i sitt förändringsarbete.

Fler nätverk och samarbetsytor skapas där både systemtänkare och praktiker kan mötas för kollektiv handling.

Utmaningen är att den viktigaste forskningen och metoderna för verklig transformation hittills funnits bakom en hög tröskel av akademiskt och komplext språk, där de når för få. IDG skapades för att förändra det – för att skapa en gemensam berättelse och en bro mellan kunskap och handling.

När systemtänkare, forskare, ledarutvecklare och beslutsfattare möts med utgångspunkten att krisen vi står inför är skapad av våra egna handlingar blir det inte bara feel-good stämning. Tvärtom. Men med egenansvar och utveckling som ingångsvärden blir det inte heller överväldigande, förnekande, apati eller fingerpekande.

Mångfalden av perspektiv, viljan att agera tillsammans med bevisade metoder skapar förutsättningar för ansvar, handling och realistiskt hopp. Något som många saknar idag.

Detta är en av anledningarna till att initiativet spridits snabbt: från FN och Vita Huset till COP-möten och Davos, 700+ IDG-hubbar i över 90 länder, hundratals företag och till och med regeringar står bakom. Över 800 forskare är involverade och bara under 2024 fanns över 700 omnämnanden i vetenskapliga publikationer.

IDG:s ramverk – en startpunkt, inte en dogm

För bara några år sedan var den generella uppfattningen att personlig-, ledar-, och grupputveckling främst syftade till att bli antingen lyckligare eller mer effektiv, inte som en avgörande del i att kunna förstå, bry sig om och agera på komplexa utmaningar.

IDG:s ramverk togs fram genom att crowdsourca vad över tusen experter ansåg var de inre perspektiv och förmågor som saknades för att nå FNs 17 hållbarhetsmål. Resultaten blev fem utvecklingsdimensioner och 23 exempel på förmågor som hjälper oss i samtalet om hur vi som individer och kollektiv kan utvecklas i relation till de utmaningar vi står inför:

Being – Hur vi förhåller oss till oss själva

Thinking – Vårt sätt att förstå och hantera komplexitet

Relating – Hur vi interagerar och bygger relationer

Collaborating – Förmågan att skapa förändring tillsammans

Acting – Att omsätta insikter till handling

Ramverket är open-source och används därmed i tiotusentals olika kontexter. I vissa fall säkerligen tyvärr utan att fånga hela komplexiteten.

Varför förenklar vi?

IDG kritiseras ibland för att förenkla komplexa frågor. Det stämmer – vi förenklar. Men vi gör det inte för att ignorera komplexiteten, utan för att möjliggöra ett bredare samtal. Om vi enbart talar i akademiska eller interna termer kan inte de breda samtalen föras som är så viktiga i en demokrati.

Vi förnekar dock inte djupet i dessa frågor. Tvärtom. Men om språket riskerar att bli exkluderande, svårtillgängligt och fastna i interna debatter leder det inte till handling. Något vi ser som långt farligare än att förenklingar som möjliggör begriplighet och samtal.

Svar på kritiken

I artikeln och i diskussioner på Linkedin har det hävdats att IDG placerar folk i fack och färger, mäter utveckling och förespråkar linjära och hierarkiska utvecklingsmodeller.

Bisarrt nog stämmer inget av dessa påståenden utan är karikatyrer av initiativet.

Vidare påstås att initiativet stärker koloniala, patriarkala och kapitalistiska strukturer samt saknar maktanalys och representation. Vår respons på detta är enkel: Självklart jobbar vi med dessa frågor. Hur kan någon i dagens samhälle arbeta med systemförändring utan att analysera sociala strukturer och kulturella antaganden? De är grundläggande i allt förändringsarbete.

Men vi förstår också varför frågan ställs. IDG startades i Norden och speglar den kontext det föddes i, något vi hela tiden sett som en utmaning. Först förra året formaliserades IDG som en egen stiftelse med en lång rad av internationella organisationer som medgrundare och vi har i över 12 månader arbetat med att bygga en global styrelse och advisory board för att säkra representation och mångfald - inte bara i kön och geografi, utan också mellan olika perspektiv:

Indigenous/Vetenskap, Corporate/Movement, Global North/South, och många fler. Det är en process som tar tid, men det är för viktig för att forceras.

Från insikt till handling – en rörelse som redan sker

Vi ser hur inre skiften kompletterar och driver yttre förändring världen över. Nätverk av kvinnor i Amazonas som leder förändringsprocesser för resiliens. Hur ett litet nätverk med systematiska och långsiktiga perspektiv lett till att Sverige nu har 38 gånger fler impact-bolag än övriga världen.

Aktivister och företags koalitioner som tvingar danska politiker att reglera sin egna marknad att linjera med Parisavtalet. Företag i södra Europa som bygger initiativ med sju generationsperspektiv. Att inre utveckling spelar en avgörande del i yttre utveckling är något som Stiftelsen Ekskäret, medgrundare till IDG, varit en pionjär för sedan 2008.

Nu drar allt fler internationella aktörer samma slutsats. EU har släppt GreenComp, nära en kopia av IDGs ramverk, Royal Society for Arts (RSA) har släppt sin Capabilites for Life och USAs klimatmyndighet NOAA drog liknande slutsater. IPBES (FN:s forskarpanel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster) senaste rapports huvudpoäng efter tre års arbete? Den inre dimensionen är avgörande och har underskattats för transformationen vi står i.

Nu drar allt fler internationella aktörer samma slutsats

IDG är bara en liten del av rörelsen men har på kort tid blivit en samlingspunkt för de som vill ta ansvar bortom retoriken – men vi behöver bli fler.

Samtidigt är initiativet kraftigt underfinansierat för sin ambition och bygger till absolut största del på volontärinsatser. De resurser som i samhället läggs på inre kapacitetsbyggande är en bråkdel av vad som går till att hantera konsekvenserna av vår handlingsförlamning.

Vi välkomnar kritiken och vi lär oss – men den viktigaste frågan just nu handlar inte om IDGs brister utan om hur vi som samhälle bygger förmågan att svara på våra utmaningar på ett helt annat sätt än vi gör idag. För utan ett skifte i tanke, känsla och handling kommer vi inte att lyckas.