Fråga juristerna: ”Vad är ett socialt utfallskontrakt?”

Detta är ett betalt samarbete ihop med våra vänner på Cirio Advokatbyrå. Läs mer om det i faktarutan under artikeln.

Juristerna svarar:

Ett utfallskontrakt är ett kontrakt där en part köper eller finansierar resultat (utfall), istället för åtgärder eller tjänster, som är den vanliga modellen. Utfallskontrakt är en relativt ny kontraktsform som är särskilt lämplig vid sociala insatser som syftar till att lösa sociala problem eller utmaningar, men kan givetvis även användas för köp eller finansiering av andra typer av utfall.

Exempelvis kan en kommun ha som mål att minska behovet av äldrevård i kommunen och vill genomföra proaktiva insatser för att fånga upp hälsoproblem på ett tidigare stadium. Om kommunen vill använda ett socialt utfallskontrakt för att nå det målet kan den göra det på två sätt, antingen genom ett operationellt utfallskontrakt eller ett finansiellt utfallskontrakt.

Ett operationellt socialt utfallskontrakt skulle för vår exempelkommun innebära att kommunen upphandlar resultatet eller utfallet från en part som genomför överenskomna insatser. Avtalet detaljreglerar inte hur insatserna ska genomföras, utan fokuseras på målet och de önskade utfallen. Kommunen ersätter sedan utföraren baserat på hur väl den lyckas skapa de upphandlade utfallen. I det här exemplet kan utfallen vara minskat antal hemtjänsttimmar eller antal pensionärer som anses i vara i riskzon respektive friska.

Ett finansiellt socialt utfallskontrakt skulle för kommunen innebära att den genomför insatserna själv men att den upptar finansiering av sådana insatser som är villkorad av insatsernas utfall. En finansiär lånar då ut eller tillskjuter medel för att finansiera insatserna och återbetalningen eller ersättningen till finansiären är beroende av hur väl kommunen lyckas uppnå önskade utfall genom insatserna. Det kan struktureras på olika sätt, från att ingen återbetalning sker alls om de önskade utfallen inte nås till att viss återbetalning är garanterad och en del är utfallsbaserad. När finansiella utfallskontrakt är strukturerade som lån utgår som regel ingen ränta på lånat belopp, utan hela ersättningen till finansiären är baserad på utfallen.

Det går naturligtvis att kombinera operationella och finansiella utfallskontrakt, i exemplet ovan skulle kommunen kunna ingå ett operationellt socialt utfallskontrakt med en utförare som i sin tur ingår ett finansiellt socialt utfallskontrakt med en finansiär. Det gemensamma för sociala utfallskontrakt är att ersättning eller återbetalning av finansiering baseras på hur väl insatsen lyckas, det vill säga hur utfallen av insatserna blir.

Utfallskontrakt måste inte vara sociala. Det är inte ovanligt att företag ingår avtal om tjänster där en utförare får ersättning kopplat till slutbrukarnöjdhet, sänkta utsläpp av växthusgaser, antalet plogade vägar eller andra resultat eller utfall. Det sociala utfallskontraktet ingår i familjen av impact-relaterade avtal där syftet är att skapa förbättringar för samhälle och människor – det handlar om social hållbarhet. Exemplet ovan handlade det om äldres hälsa. Det kan också röra sig om att öka ungdomars läskunnighet så att de får gymnasiebehörighet, minska antalet hemlösa, minska antalet barn som tvångsomhändertas, öka tryggheten i vissa områden och så vidare.

Varför behövs sociala utfallskontrakt?

Det finns flera skäl till det. I grunden är svaret förstås att det finns behov av att lösa vissa samhälleliga och mänskliga problem. Men för det behövs inte nödvändigtvis kontrakt. Att ett eller flera kontrakt behövs indikerar att t.ex. stat eller kommun bedömer att en tredje part har bättre kompetens, kapacitet eller på andra sätt bättre förutsättningar för att lösa det aktuella problemet eller att det helt enkelt saknas budgeterade medel för att finansiera insatsen.

Därmed inte sagt att ett utfallskontrakt behövs. Det är ju bara ett annat sätt att betala en utförare eller att ta upp finansiering för en insats. Hemligheten här är: riskfördelning. Eftersom den upphandlande eller finansierade parten, t.ex. kommunen i exemplet ovan, enbart betalar en utförare eller återbetalar finansiering om utfallen uppnås så tar kommunen väldigt lite risk jämfört med en ”normal” kontraktsstruktur.

Beroende på hur utfallskontrakten struktureras kommer risk att fördelas olika, men i finansiella utfallskontrakt hamnar ofta den större delen av risken hos finansiären som bara får betalt om de önskade utfallen uppnås. Finansiärer tar därför ofta en aktiv del i projektet eller insatsen för att se till att insatsen fortlöper och utfallen uppnås. Det här innebär att finansiär och upphandlare har samstämmiga mål, båda vinner om utfallen uppnås, eftersom finansiären då blir återbetald och upphandlaren når sitt sociala mål. Samma sak gäller för de operationella utfallskontrakten där utföraren tar den större risken eftersom den inte får betalt om insatsen inte leder till de upphandlade utfallen. Upphandlare och utförare vinner tillsammans genom att upphandlaren når sina mål samtidigt som utföraren får betalt.

Detta innebär förstås att denna kontraktsform är eller i vart fall borde vara attraktiv för stat, kommun och regioner.

Det låter för bra för att vara sant, finns det ingen hake?

Ett kontrakt där en stat eller kommun inte tar någon risk för att uppnå ett socialt mål och få positiva utfall som inte hade kunnat uppnåtts på egen hand, ja det låter kanske för bra för att vara sant. Det finns egentligen ingen hake, men däremot en stor utmaning och den handlar återigen om risk. Hur ska en utförare som ska lägga ner resurser på att få unga att läsa eller äldre att söka upp vårdcentraler för proaktiv vård våga ta risken att inte få täckning för sina kostnader och inte få någon vinst? Hur ska en finansiär vilja ta risken att finansiera en insats som genomförs av en annan part och där återbetalning och avkastning inte är säker? Dessa risker behöver hanteras och balanseras i utfallskontraktet så att båda parterna vinner och förlorar tillsammans. Lyckas ni hantera och balansera dessa riskelement öppnar det upp för stora möjligheter att lösa viktiga sociala problem med privata insatser och finansiering.

Tre viktiga moment för riskhantering vid utfallskontrakt

Vi fokuserar är på tre viktiga moment för att hantera risker i operationella och finansiella utfallskontrakt.

1. Analys av problem och dess rotorsaker

Var noggrann med analysen av vilket problem som ska lösas och vad som orsakar det. Det är lätt att förväxla avsaknaden av lösning med själva problemet. En kommun kan ha identifierat att kostnaden för äldreomsorgen kommer att öka ordentligt de kommande åren och att den vill förhindra skenande kostnader. En snabb analys kan ge svaret att problemet är att det t.ex. inte finns någon vårdapp där äldre enkelt kan söka proaktiv vård, men avsaknad av en bra app är inte problemet, utan ett möjligt medel för att nå målet. Problemet handlar om en mängd faktorer såsom levnadsvanor, bristande kunskap, hur vården är organiserad m.m. Det är viktigt att på djupet analysera de ofta komplexa samband som leder till ett problem, för att hitta de insatser som kan förväntas ge störst effekt på problemet och leda till positiva utfall.

2. Definiera utfall och mätetal

För att kunna avgöra om en insats har lett till de upphandlade utfallen är det viktigt att hitta relevanta, tydliga och gärna enkla mätetal. De kan vara kopplade till upplevd kvalitet eller trygghet, kostnad per person, åtgärd eller tidsenhet, antalet personer som omfattas av vissa åtgärder eller som söker vissa insatser etc. Effekten av uppnådda utfall i sociala utfallskontrakt leder ofta till finansiella besparingar genom att problem minskar eller blir lösta mer effektivt. I de flesta fall leder de också till högre kvalitet – exempelvis ökad läskunnighet, förbättrad hälsa och så vidare. Sådana effekter är lämpliga att använda som mätetal eftersom de står i direkt relation till insatsens värde för upphandlaren.

3. Formatet på kontraktet (hint: gärna socialt utfallskontrakt)

Skriv ett kontrakt som stödjer ett gott samarbete. Oavsett hur väl analysen är gjord och om relevanta mätetal har identifierats så kommer det att finnas osäkerheter avseende insatsen, utförandet eller förutsättningarna. Dessa osäkerheter måste kunna hanteras och justeringar av mätetal eller antaganden kan behöva göras under tiden för insatsen. Vi förespråkar en relationsbaserad kontraktsmodell där parterna ingår ett partnerskap och skapar förutsättningar för att på ett tillitsbaserat sätt hantera förändrade förutsättningar, nya insikter och så vidare. Att använda ett traditionellt kontrakt där parterna försöker förskjuta osäkerheter och risker på varandra är inte lämpligt eftersom det kommer att skapa motstående intressen som kan försämra möjligheterna till positiva utfall (vilket inte minst kommer att drabba de för vilka insatsen görs).

Genom dessa tre viktiga moment kan många av de risker som följer av att ersättning eller återbetalning kopplas till utfall hanteras. När detta är gjort erbjuder det sociala utfallskontraktet ofta en fantastisk vinna-vinna-vinna-lösning: för de människor som berörs av insatsen, för kommun och stat och för utförare och/eller finansiär.

Hur vanligt är det i Sverige med sociala utfallskontrakt?

Sociala utfallskontrakt har funnits i många år i exempelvis England, men det är än så länge inte så vanligt i Sverige. Det är dock på väg att ändras, Region Stockholm och Uppsala har tidigare gjort försök med så kallade hälsoobligationer, som är varianter på sociala utfallskontrakt. Tidigare i år ingick Härnösands kommun ett socialt utfallskontrakt med Utfallsfonden, som är en svensk fond som sysslar med finansiella utfallskontrakt, men även är med och strukturerar operationella utfallskontrakt i projekt där både finansiella och operationella utfallskontrakt används. I oktober 2024 gav regeringen Folkhälsomyndigheten och Vinnova i uppdrag att utveckla ett långsiktigt nationellt stöd för innovativa utfallsfokuserade arbetssätt och investeringsmodeller, såsom sociala utfallskontrakt. Utfallskontrakt är mycket sannolikt en form för en slags offentlig-privat samverkan som har framtiden för sig även i Sverige.

/David Frydlinger och Alexandra Linusson, Cirio Advokatbyrå