Mediernas drev mot Northvolt är obehagligt – har vi inte lärt oss något alls?

Säga vad man vill om Northvolt. Men när jag läser några av de analyser och krönikor om batteribolaget från den senaste veckan så undrar jag nästan om jag surfat fel och hamnat på Flashback.

Och innan någon anklagar mig för att springa Peter Carlssons ärenden: Jag pratar inte om saklig, viktig rapportering om Northvolts nedskärningar, finansiella problem och olyckor – eller om de fyra tragiska dödsfall vars orsak man ännu inte kunnat fastställa.

Jag pratar om exempel i stil med dessa:

“Peter Carlsson är alltså en klåpare till inköpschef” (Peter Benson, Affärsvärlden)

“Ytterst ansvarig för produktionsfiaskot är Northvolts vd Peter Carlsson” (Johan Wendel, Dagens Industri)

“Grundarna av Northvolt lyckades länge lura i omvärlden att Northvolt var ett lågriskprojekt” (Andreas Cervenka, Aftonbladet)

Klåpare, fiasko, lura… Efter över 10 år i affärsmedia borde jag egentligen inte bli förvånad – jag har sett mönstret många gånger: Först hajpar man upp bolagen och entreprenörerna bakom dem till max. Det är söndagsintervjuer hit och sommarprat dit, utan några som helst kritiska frågor från den samlade journalistkåren.

När sedan problemen uppstår vänder man kappan efter vinden och jagar dem med högaffel. 

Klåpare, fiasko, lura… Efter över 10 år i affärsmedia borde jag inte bli förvånad

Ett exempel: När Northvolt för några år sedan fick statligt stöd via Klimatklivet skrev affärsmedia småputtrigt om nyheten och om hur stödet ska hjälpa till att sänka utsläppen.

Men när Northvolt-ägda Novo Energy nu ansöker om pengar från Energimyndigheten blir DNs rubrik: "Northvolt-ägt bolag vill ha 12 miljarder av staten". Inte bara är det en tydlig nyansskiftning (“vill ha av staten”) – artikeln visar sig sedan vara felaktig. Den faktiska summan är enligt uppgift under en miljard kronor.

Även etablerad branschmedia hakar på. Tidningen Arbetet, som med sitt arbetstagarperspektiv definitivt har en viktig roll att spela i rapporteringen, citerar en anonym källa såhär:

"Peter Carlsson är ju skvatt galen. En lika galen visionär som Elon Musk. I hans huvud tror jag att han om 40 år har 400 fabriker varav 50 ligger på månen."

Dessa tankar lyfts sedan upp i rubriken och slås därmed fast som fakta. Peter Carlsson framställs som en orealistisk drömmare – en nidbild av en visionär som förlorat greppet om verkligheten.

Peter Carlsson framställs som en orealistisk drömmare som förlorat greppet

Vad är det som händer? Har vi inte lärt oss något alls av historien? Är det så enkelt att när drevet går checkar det publicistiska omdömet ut?

Inte bara tänker jag med obehag på Kulturhuset Stadsteaters förra vd Benny Fredriksson, som tog livet av sig efter just faktaförskjutningar.

I fallet Northvolt tycker jag mig se något annat också: Det är ideologiskt.

Tongångarna är hårdare, orden hånfulla och tempot mer uppskruvat. Det är lätt att dra paralleller med den kraftigt polariserade mediedebatten i USA.

När Aftonbladets krönikör Andreas Cervenka hänvisar till Northvolt-grundarnas "hasardspel" finns inga nyanser. Han uttalar sig tvärsäkert om att bolaget nu kommer att göra det svårare för andra impact-bolag att få in pengar. Ärligt talat, vad vet Andreas Cervenka om det?

Faktum är att vi på Impact Loop flera gånger frågat impact-entreprenörerna om precis detta, och svaren vi får är blandade. De flesta verkar snarare tycka att Northvolt gjort väldigt mycket gott för att sätta impact-bolag på kartan.

De flesta verkar tycka att Northvolt gjort väldigt mycket gott för att sätta impact-bolag på kartan

Peter Benson på Affärsvärlden, en person vars analyser jag normalt uppskattar mycket, skriver långa texter vars enda syfte verkar vara att hitta fel hos Northvolt. Han raljerar över hur bolaget navigerar mer efter "hållbarhetsmål" än lönsamhetsmål – som om det vore något skrattretande. 

Och samtidigt som de svenska krönikörerna ropar om "skattebetalarnas pengar" pumpar Kina och USA ut enorma mängder bidrag på liknande satsningar, vilket gör att flera av de svenska impact-bolagen nu lämnar Sverige. Här är statens bidrag till Northvolt på 600 miljoner kronor, för stöd som andra företag kan söka också, en droppe i havet.

Det är nödvändigt att vi kritiskt granskar och sakligt rapporterar om Northvolts problem. Men när fakta blir ideologi och hårdvinklade, elaka epitet – då går det för långt.

Lägg energin på att prata om lösningar för den gröna omställningen i stället.

Eller ännu hellre: gör något själva.