Scandinavian Ocean Minerals ska suga upp "metall-köttbullar" från havets botten

Det ligger köttbullar på Bottenvikens botten.

Det låter möjligen som inledningen på en ganska dålig dikt, men det är närmare sanningen än man kan tro. Istället för köttbullar handlar det dock om så kallade mangannoduler.

Dessa oansenliga små klumpar mäter bara 30 millimeter i diameter i "fullvuxen" storlek, men innehållet är desto mer spännande. Mangannodulerna växer nämligen med ungefär 0,1 millimeter per år genom att dra till sig metalljoner i havet. De innehåller mangan, järn, aluminium, magnesium, kisel, titan, fosfor och kobolt.

Liknande mangannoduler finns i djuphaven på flera tusen meters djup, där de har bildats under flera miljoner år. I Bottenviken har de växt till sig under de senaste 3 000 åren.

Men där gör de ingen nytta. Peter Lindberg har i alla fall inte hittat någon.

"Snarare tvärtom", säger han.

"Det skapas så småningom en hård grusbädd, vilket innebär mindre djurliv. De tester som har gjorts tycks åtminstone indikera att flera av de arter som lever så djupt nere trivs bättre med en mjukare havsbotten. Men det återstår att bevisa om vi ska få vårt tillstånd på plats."

Skattjakt på havets botten

Vi ska kanske backa bandet en smula.

Peter Lindberg är alltså något så exotiskt som en yrkesdykare. Det har varit hans liv ända sedan början av 1990-talet, och han har bland annat deltagit i uppmärksammade expeditioner för att fiska upp champagneflaskor från skeppsvrak.

2013 tog karriären plötsligt en ny väg. Det var nämligen då han fick tillgång till geologisk forskning om de mystiska mangannodulerna.

"Det var jätteintressant eftersom utbredningen tycktes ganska god. Jag började fördjupa mig i ämnet, men förstod ganska snabbt att det skulle vara svårt att ta upp dem utan att påverka bottenlivet. Jag fick tänka hållbarhet från början, och det har styrt projektet hela vägen."

Scandinavian Ocean Minerals (SOM AB) grundades 2020, och sedan dess har byggande, tester och analyser avlöst varandra. För att förenkla och snabbspola kan vi konstatera att bolaget har landat i två olika potentiella affärsmodeller som grundar sig på ungefär samma teknik:

Suga upp noduler i Bottenviken för att erbjuda metaller och mineraler till gröna industrier.

Suga upp bottensediment från Östersjön för att rena havet från miljögifter och fosfor.

Möjligheter i Östersjön

Till en början trodde Peter Lindberg att projekten i Bottenviken skulle finansiera det viktiga arbetet i Östersjön. Men det tycks finnas affärsmöjligheter även i bottensedimentet.

"Det visar sig att man kan nyttja sedimentet till biogas, vätgas och fossilfritt kolpulver. Där finns även fina lerpartiklar som kan användas av betongindustrin för att minska koldioxidutsläppen och öka hållfastheten. Samtidigt har vi fått upp kisel, vilket behövs till elektronikindustrin."

Rigorösa tester

Men åter till köttbullarna i Bottenviken. Peter Lindberg och hans kollegor har precis återvänt från en två veckor lång expedition tillsammans med miljökonsulter från Sweco. Tillsammans ska de sätta ihop en miljökonsekvensbeskrivning till ansökan om utvinning som ska skickas in till myndigheten SGU, Statens geologiska undersökning.

"Vi har tagit mängder med prover som nu ska analyseras. Den här resan omfattade 83 kvadratkilometer, och vi kommer ansöka om fyra undersökningstillstånd på sammanlagt 800 kvadratkilometer."

Trots stor potential i de olika affärsbenen, finns det logistiska utmaningar med nästa steg i kedjan. För att kunna utvinna alla ämnen på bästa sätt har partnerskap inletts med bland andra Green Iron och KTH. Täta dialoger förs med Skellefteå kommun, Skellefteå Kraft och Piteå hamn. I Piteå har Scandinavian Ocean Minerals till och med säkrat en industrimark på 20 hektar.

"Vi ska bygga en helt ny bransch. Vi kan inte skapa utvinningsprocesserna själva, men vi behöver ha en tydlig färdplan för att erbjuda konceptet till kunder och investerare. Och för att få utvinningstillstånd behöver vi kunna visa hela kedjan."

I väntan på investeringar

Nu väntar Peter Lindberg på att fler finansiärer ska våga ta det finansiella klivet.

"Vi upplever att norska investerare är mer riskbenägna. I Sverige vill man gärna ha en färdig produkt innan man kliver in. Jag misstänker att turerna i Northvolt och Hybrit har gjort många försiktiga."

Men, poängterar han, det handlar om en viktig framtidsfråga.

"Nodulerna är den enda manganfyndigheten man känner till i Europa. Du behöver mangan för att tillverka stål, så det är en strategiskt viktig metall. Idag köps den in från länder som Sydafrika och Gabon, och vi hoppas att fler får upp ögonen för dessa lokala fyndigheter."

Jag misstänker att turerna i Northvolt och Hybrit har gjort många försiktiga

Om allt går enligt plan, hur skulle er tidslinje kunna se ut?

"Efter alla tester och analyser kommer vi kunna skicka in ansökan mot slutet av 2025. Sen blir det sannolikt fler tester, samtidigt som man gör miljöundersökningar för att verkligen säkerställa att det vi gör inte skapar några negativa konsekvenser. Vi siktar på att ha en kommersiell verksamhet på plats 2028, men då har det gått fort."

Hittills har Peter Lindberg och hans team jobbat i fem år med ett enda fartyg som tillgång. Framtiden får utvisa om bolaget befinner sig i begynnelsen av en spektakulär utveckling, eller om man ligger ett årtionde för tidigt.

"Får vi in kapital kommer vi ha mycket att göra, så kan man säga. Vårt långsiktiga mål är att kunna ta upp en miljon ton noduler varje år. Det kommer göra enorm skillnad för Sveriges gröna omställning", avslutar Peter Lindberg.