Anna Branten: Riskkapitalet ignorerar kvinnor – men tänk om hela premissen är fel?

"Vi investerar i idéer, inte personer", "Kvinnor är mer försiktiga och mindre riskbenägna", “Det finns helt enkelt färre kvinnor som driver skalbara bolag.” Eller min personliga favorit (sagt av en kvinna): "Vi behöver inget kvinnospråk, vi kan tala mansspråket."

Dessa vanligt förekommande repliker rymmer kärnan i diskussionen kring kvinnors företagande – en förväntan att kvinnor ska anpassa sig till en struktur som aldrig var designad för dem. Historiskt har budskapet varit att kvinnor ska lära sig spela på männens planhalva. Både de offentliga och privata intiativen har handlat om att lära kvinnor att pitcha, nätverka och attrahera riskkapital – på mäns villkor.

Trots decennier av satsningar har siffrorna legat still. Andelen kvinnor som driver företag har stagnerat på runt 25 procent sedan 80-talet. Och det är inte så konstigt. Organisationer och system tenderar att återskapa sig själva – de värdesätter konsensus framför nytänkande och trygghet framför förändring. Forskningen pratar om "confirmation bias", hur gamla mönster cementeras och nya perspektiv filtreras snabbt bort – även i sammanhang som säger sig jobba med innovation.

Det är inte så konstigt – organisationer och system tenderar att återskapa sig själva

Även i dag är riskkapitalet nästan uteslutande styrt av män och/eller av finansieringslogik från industrialismen, och knappa 1 procent procent går till kvinnor som grundare. Organismen "riskkapital" är alltså precis som andra organisationer byggd för att skydda sig själv, fortsätter att belöna de som passar in och ignorerar de som vill förändra.

När jag själv under några år lade min själ i frågan var det Dagens Industri som årligen kom med rapporter om hur illa det stod till. Efter det kom Unconventional Ventures som nu efter fem år meddelat att man lägger ner sin rapport eftersom "det är samma budskap varje år". Och idag kan man läsa en rapport här på Impact Loop om exakt hur grundarteam som tar in mest kapital ska se ut.

När jag var igång och skrev rapport om kvinnors företagande så ringde även 90-talet och ville ha sina budskap tillbaka. "Har ni inte kommit längre?" var frågan.

Men tänk om hela premissen är fel? Tänk om lösningen inte är att kvinnor ska “tala mansspråket”, utan att det är dags att kvinnor och män som vill tala ett rikare språk bygger helt nya företags- och finansieringslösningar? Vad världen behöver mer än någonsin är värden som omtanke, empati, kompromiss, intuition, hänsyn och flexibilitet – egenskaper vi tenderar att betrakta som kvinnliga, men som sällan får prägla organisationers kärna och än mindre vara en del av en styrmodell.

Jag vet att många upplever allt det här som ett stort problem i teorin och som både hör av sig med glada tillrop och aktivt delar inlägg på Linkedin eller sitter i paneler och diskuterar frågan, men det är inte individen som är problemet. Det är hur man sen i sina olika dagliga beslut och sammanhang tvingas prioritera annat. Vad som konkurrerar med ens tid. Hur många fighter man orkar ta per dag. Var man än tittar så finns det företeelser som drar en tillbaka till status quo.

Det handlar inte heller bara om kvinnors företagande. Tänk på klimatet. Är inte vår oförmåga att agera där också kopplad till att vi ignorerat de mer kvinnliga egenskaper vi alla har inom oss? Den förändring vi behöver se kräver att vi vågar släppa in något nytt, inte pressa in fler i ett föråldrat system.

Den förändring vi behöver se kräver att vi vågar släppa in något nytt, inte pressa in fler i ett föråldrat system

Nej, det är dags för kvinnor (och män med bättre tillgång till alla sina förmågor) att skapa sina egna plattformar. Att vara varandras kunder. Öppna alla nätverk och dörrar på vid gavel. Visa hur företag kan byggas i en cirkulär ekonomi där andra värderingar får styra – inte för att spegla dagens normer, utan för att omdefiniera vad framtiden ska innehålla och vad framgång är (långsiktig planetär och mänsklig hållbarhet).

Så frågan är inte längre om kvinnor kan anpassa sig. Frågan är om världen vågar förändras. För detta handlar inte bara om jämställdhet. Det handlar om framtiden – vår gemensamma. Så kvinnor som driver växande företag – medan Ebba Busch tillsätter ytterligare en utredning som visar samma svar och riskkapitalet fortsätter ignorera dina mail – sluta lägg fokus på att försöka passa in. Hitta nya vägar att göra din grej på.