Han står redo med världens största plastcentral – ändå återvinner folk bara 3 av 10 förpackningar

Få saker signalerar väl medveten svensk så mycket som källsortering? Det tänker i alla fall jag som är född på 80-talet.

Där står man troget i lunchrummet framför lådorna märkta med "papper" och "plast" och sorterar. Hemma fylls kompostpåsen under diskhon med överbliven mat. Turen till återvinningsstationen med alla förpackningar har blivit helgrutin.

Även internationellt lyfts Sverige fram som en föregångare på området. Hela 95 procent av hushållen uppger att de källsorterar. Jag minns fortfarande när artisten Robyn var med i Jon Stewarts The Daily Show för 15 år sedan och visade upp sin källsortering. Programledaren var chockad: En världsstjärna som sorterar skräp?! Välkommen till Sverige.

Därför studsar jag till lite när jag i måndags läser ett pressmeddelande från Svensk Plaståtervinning, det icke-vinstdrivande bolag som tar hand om 90 procent av all återvinning av Sveriges hushålls plastförpackningar. De skriver att de tack vare sin nya, toppmoderna sorteringsanläggning i Motala har kunnat öka återvinningen av plastförpackningar från 19,3 procent till 23,7 procent på ett år.

En glädjande ökning förstås. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra: hur hänger de siffrorna ihop med de källsorterande svenskarna? Borde det inte vara mer? Till och med väldigt mycket mer?

Jag ringer upp Mattias Philipsson, vd på Svensk Plaståtervinning. Han bekräftar min misstanke:

"Svenskarnas självbild på det här planet är lite för bra", säger han. "Vi är duktiga på att källsortera metall och glas, men dåliga på plast. Av alla plastförpackningar slängs fortfarande över 70 procent i vanliga soporna och bränns upp. Det leder till lika mycket utsläpp som inrikesflyget. Det är faktiskt ett underbetyg."

Samtidigt kan jag inte låta bli att undra: hur hänger de siffrorna ihop med de källsorterande svenskarna?

Kapaciteten finns – nu saknas "bara" förpackningar

Maskinerna snurrar för fullt på Svensk Plaståtervinnings splitternya sorteringsanläggning i Motala. Anläggningen, som går under namnet Site Zero, stod klar i november förra året och räknas nu som världens största och mest avancerade inom området. Tolv olika plasttyper kan sorteras ut (gängse är fyra) vilket inte bara gör att man kan återvinna mer plast – utsläppen minskar när sorteringen blir mer effektiv.

Det är kort sagt ett jäkla avancerat bygge.

Ändå saknas alltså något: fler sorterade plastförpackningar.

"Det är frustrerande", säger Mattias Philipsson. "Tidigare har man saknat kapacitet och förpackningarna har inte varit designade för återvinning. Nu har vi Site Zero vilket förändrar väldigt mycket. Producenterna är engagerade och vill att deras förpackningar ska vara återvinningsbara. Det ‘enda’ som saknas är att fler konsumenter ändrar sitt beteende och sorterar ut plastförpackningarna."

I väntan på att svenskarna ska ändra sitt beteende säljs anläggningens kapacitet ut till andra länder.

"Det är väl kul för de länderna men det känns samtidigt lite trist", säger Mattias Philipsson.

Vill inte sortera kladd

Så varför gör vi det inte bara? Hur svårt kan det vara att slänga den där takeaway-lådan eller baconförpackningen i ett separat kärl?

En nästan larvigt enkel förklaring, menar Mattias Philipsson, är att folk mest sorterar torra plastförpackningar. De som är kladdiga av mat åker ner i soporna.

Här får jag lite ångest när jag tänker på att jag är just den personen. Faktum är att jag, pinsamt nog, trott att man "ska" slänga allt kladdigt i soporna, för att inte saker ska börja lukta eller dra till sig skadedjur.

En ursäkt som inte håller, menar Mattias Philipsson som enligt egen utsago källsorterar slaviskt.

"Är förpackningen väldigt äcklig så kan man ju skölja av med något gammalt pastavatten. Jag brukar säga att det är som att sluta snusa: det är bara att bestämma sig."

Jag brukar säga att det är som att sluta snusa: det är bara att bestämma sig

Myter om källsortering

En annan förklaring till utebliven sortering är alla myter som florerar på temat. Den vanligaste är kanske att allt rörs ner i samma soppa till slut, så det gör ingen skillnad om man sorterar.

Ett direkt felaktigt påstående, enligt Mattias Philipsson. Efter att en plastförpackning slängts i rätt kärl i soprummet eller på återvinningsstationen packas alltså 90 procent ihop och skickas till Site Zero i Motala. Där sorteras allt och endast de förpackningar som inte kan återvinnas går vidare till förbränning. Något man vill undvika, eftersom det leder till stora utsläpp.

"Det har blivit lite av en råttan i pizzan-historia, att allt skulle blandas ihop."

En annan myt, menar Mattias Philipsson, är att det inte skulle gå att återvinna mjukplast som till exempel baconförpackningar.

"Det går naturligtvis", säger han.

Skulle inte kunna sova

Vad krävs då för att vi svenskar ska stanna upp en sekund extra vid sopkorgen och lägga plasten i ett separat kärl?

Mattias Philipsson tror att mycket handlar om att informera och nå ut mer. Att få folk att ändra synen på plastförpackningar, och tänka på dem på samma sätt som glas och metall.

"Skulle jag slänga en metallbit i vanliga soporna så skulle jag inte kunna sova, men så tänker folk inte kring plastförpackningar”, säger han (och jag tänker att det är tur att det finns människor som han, som ligger vakna på natten över metallbitar).

Inte ens de unga är vår räddning längre. Intresset för källsortering hos dem är svalt, menar Mattias Philipsson.

"Barnen lär sig om källsortering i förskolan men i skolan tappas det lite bort. Sen tror jag såhär: Jag är 50 plus. När jag växte upp så var det anslagstavla och ’spola kröken’ och sådant. Idag är det helt andra sätt att kommunicera, med TikTok och Twitter. Det måste vi tänka på."

Jag tänker att det är tur att det finns människor som han, som ligger vakna på natten över metallbitar

EU tar krafttag

Men allt är inte nattsvart. EU tar nu krafttag mot plasten på flera håll. Den nya så kallade PPWR-lagen (Packaging and Packaging Waste Regulation) kräver att samtliga förpackningar inom EU ska kunna återvinnas till 2030. Då måste också varje plastförpackning innehålla en återvunnen råvara.

Även på hemmaplan sker förändringar. Från och med den 1 januari i år är det lag på att sortera allt matavfall, vilket kanske kan spilla över även på förpackningar. Och senast den 1 januari 2027 ska kommunerna ha fixat att alla fastigheter har en så kallad "fastighetsnära insamling".

I början av förra året kom dessutom en ny förordning om så kallad högkvalitativ återvinning, vilket är vad Svensk Plaståtervinning sysslar med. Det innebär att materialet behåller sitt värde så att det kan materialåtervinnas flera gånger.

"Det var en riktigt bra dag på jobbet”, säger Mattias Philipsson om dagen då förordningen kom. "EU har inte satt upp några mål för just det, men bara det faktum att man tydligt gjort en skillnad på högkvalitativ återvinning och vanlig materialåtervinning är bra."

Bättre att inte köpa en massa sk*it?

Återvinning i all ära, tänker jag. Är det inte bättre att vi bara slutar köpa en massa sk*t från internet som kommer hemskickat i stora förpackningar? Kort sagt, att vi minskar förpackningarna drastiskt? Jo, det håller Mattias Philipsson med om.

"I de bästa av världar ska vi konsumera mindre, och innan plastförpackningarna kommer till oss ska vi återanvända och återvinna dem enligt avfallstrappan (minimera, återanvända, återvinna, utvinna energi och i sista fall slänga, Impact Loops förklaring). Men förr eller senare kommer det till oss och då är det superbra om vi kan återvinna det på rätt sätt så att det kan bli en ny sak av samma kvalitet många gånger om."

Han återkommer gång på gång till vikten av att svenskarna måste kunna känna förtroende för systemet, att det faktiskt funkar.

"Folk undrar: ‘Vad kan jag göra som konsument? Jag svarar: 'Det här kan du göra’."

Själv tänker jag på det gamla uttrycket "att gå över ån efter vatten". För samtidigt som riskkapital pumpas in i den senaste impact-trenden finns här en konkret, enkel sak som direkt gör skillnad och som alla kan göra.

Även jag förstås. Så jag slår ihop datorn, sköljer ur min kladdiga takeaway-låda och den tillhörande lilla dressingburken – och slänger allt på rätt ställe.