Kritik mot rörelsen Inner Development Goals – anklagas för att placera människor i fack

Bara några dagar före julafton 2024 släpptes en smärre bomb ner i den grupp av filosofer, utvecklingspsykologer, komplexitetsentusiaster och ekonomer som verkar inom begreppet inre utveckling.

Det var den danska ekonomen och bildningsaktivisten Lene Rachel Andersen som la ut en Youtube-video under rubriken “Uttalande av Lene Rachel Andersen om The Nordic Secret och Inner Development Goals”. En video som skulle komma att skapa svallvågor både på sociala medier och i mindre, slutna grupper – och lyfta en diskussion om vad som egentligen kan mätas och inte.

Vi ska återkomma till det, men först behöver vi backa bandet.

Den nordiska hemligheten

Lene Rachel Andersen intresserade sig tidigt för teknik, framtid, teologi och psykologi. Framförallt fastnade hon för frågor som rörde bildung, ett tyskt begrepp som föga förvånande handlar om vikten av bildning – alltså något mer än kunskap, information och färdigheter.

Bildningsidealet tog fäste hos de tyska upplysningsfilosoferna och genomsyrade så småningom det danska utbildningssystemet under mitten av 1800-talet innan det spred sig till de övriga nordiska länderna.

I Sverige hade Tomas Björkman under 00-talet lämnat bank- och finansvärlden med en tjock plånbok och en stark känsla av att något var tokigt med marknaden och kapitalismen. Han grundade stiftelsen Ekskäret efter att ha köpt skärgårdsön med samma namn. Där utvecklade han bland annat lägerverksamhet som lade grunden för självinsikt och personlig utveckling i natursköna miljöer. Dessutom resulterade hans arbete så småningom i böcker, tankesmedjor och medieplattformen Emerge.

Efter att ha sammanstrålat frekvent från 2012 och fram bestämde sig de två tänkarna för att skriva om de nordiska ländernas bildningsresa i ett gemensamt projekt. Tomas Björkman kom mer från utvecklingspsykologi, medan Lene Rachel Andersen vilade i bildung.

Resultatet blev The Nordic Secret, en bok som beskriver bildningsbegreppets väg från ett fåtal intellektuella profiler i decennierna kring 1800 och vidare in i folkhögskolorna från 1860-talet och i 1900-talet studiecirklar och studieförbund.

Duon lade fram tesen om att denna rörelse i själva verket var "den nordiska hemligheten", en tongivande anledning till att våra fattiga och kalla bondesamhällen lyckades ta sig igenom industrialiseringsvågen för att komma ut på andra sidan som några av de rikaste, friaste och mest innovativa länderna på jorden.

Mer eller mindre underförstått skulle hemligheten kunna appliceras även nu, när världen står inför ett nytt paradigmskifte mot en uppkopplad och sammanlänkad värld med AI som motor.

Men i sin Youtube-video menar dock Lene Rachel Andersen att Tomas Björkman endast var bokens redaktör, inte dess medförfattare. Något hon också sagt i flera intervjuer under de senaste åren, men nu beskriver hon det som att bägaren rann över.

"Bara under den senaste månaden hade jag hört från fyra personer i olika länder som pratade om boken som Tomas Björkmans egen, dessutom i relation till Inner Development Goals. Jag kände att jag måste göra något", säger hon till Impact Loop från sitt hem i Danmark.

Stöd eller stöld?

Genom stiftelsen Ekskäret har Tomas Björkman de senaste åren lagt mycket tid och kraft på att utveckla rörelsen Inner Development Goals, förkortat IDG:erna. Utgångspunkten är följande: för att kunna nå FN:s hållbarhetsmål, SDG:erna, behöver vi även fokusera på vår inre utveckling. Kanske till och med först.

Under IDG-arbetets gång har Tomas Björkman lyft fram The Nordic Secret som ett av många exempel på hur man genom bildning och personlig utveckling kan nå stora samhällsvinster i starkt föränderliga tider.

Men redan där kommer problem nummer två: Lene Rachel Andersen skriver inte under på att förknippas med några Inner Development Goals över huvud taget – och i en senare utgåva av boken står Tomas Björkman endast som ”redaktör av första utgåvan”.

Samtidigt medger hon att The Nordic Secret skrevs just i överlappet mellan bildningstradition och modern utvecklingspsykologi.

"Jag och Tomas lyckades i våra diskussioner hitta en koppling mellan dessa två tankesätt som blev intressant, och det var utifrån den jag skrev boken. Men så fort man börjar kategorisera människor och prata om nivåer, mål, personlighetstyper och färger – då blir det någonting helt annat. Det vill jag inte vara delaktig i att bidra till. Man kan inte betygsätta sig själv och andra människor – då kan man inte skapa genuina relationer."

Så fort man börjar kategorisera människor – då blir det någonting annat

Ett tredje problem, menar Lene Rachel Andersen, är kopplingen till FN:s hållbarhetsmål. Precis som med SDG:erna är det Jakob Trollbäck och byrån The New Division som tagit fram det grafiska ramverket till Inner Development Goals.

"Folk tror att det är ett FN-initiativ, när det i själva verket handlar om något som några coacher och businesskonsulter i Stockholm och Tyskland har hittat på. Att åka snålskjuts på SDG:erna ger en aura av trovärdighet. Men jag menar att det är djupt oetiskt", säger hon.

Efter Lene Rachel Andersens uttalande har andra kritiserat Inner Development Goals – men det är inte alltid kritiken sker i öppna forum. En anonym källa med inblick i rörelsen beskriver det hela som ”kejsarens nya kläder” i ett mail till Impact Loop:

”Det framställs som ett förändringsinitiativ, men i själva verket bygger det på – och förstärker – rådande patriarkala och kolonialistiska strukturer och narrativ. De upprätthåller maktstrukturerna, både i sin organisation och hur detta kommuniceras ut som räddningen för världen (den vite mannen som räddaren…).”

Befogad kritik – eller missförstånd?

Några dagar senare når Impact Loop Tomas Björkman över ett Zoomsamtal. Hur ställer han sig till anklagelserna om att inte ha skrivit The Nordic Secret?

"Vi arbetade fram boken tillsammans genom diskussioner. Även om Lene skrev utkasten som jag sen redigerade, kom vi överens om att stå som medförfattare båda två. Jag har alltid lyft hennes avgörande insats som författare", säger han.

Jag har alltid lyft hennes avgörande insats som författare

Samtidigt är han öppen för att den bredare kritiken mot IDG:erna är relevant och bör diskuteras.

"Det har gått väldigt fort, mycket fortare än vi kunnat hoppas på", säger han om Inner Development Goals.

Rörelsen har nu 700 lokala hubbar i 80 olika länder, och har refererats hundratals gånger i vetenskapliga artiklar. I oktober bjöds man in till ett rundabordssamtal i Vita huset. Katolska kyrkan har visat intresse för metoderna.

När man växer blir man också mer mottaglig för kritik, menar Tomas Björkman.

"En del kritik är befogad och hjälper oss att växa. Annan bygger på missförstånd, ofta för att vi varit för dåliga på att kommunicera de övergripande syftena med initiativet."

Han utvecklar:

"Vi vill katalysera ett globalt samtal kring betydelsen av att inte bara fokusera på de yttre, materiella aspekterna av våra globala utmaningar, som klimat och demokrati. Vi behöver också titta på de inre orsakerna till dessa utmaningar – både individuella och kollektiva."

En stor del av invändningarna tycks landa i själva användningen av ordet "goals" (mål), vilket många menar inte är förenligt med personlig utveckling?

"IDG:erna handlar om att öka förståelsen för behovet av inre utveckling – för att hjälpa både individen, samhället och planeten med de existentiella utmaningar vi står inför. Det handlar inte om exakta, fördefinierade former, utan snarare livsmål. Vad strävar du efter i ditt liv?"

IDG:erna handlar om att öka förståelsen för behovet av inre utveckling

Dragkamp mellan teorierna

Tomas Björkman visar en modell på skärmen där olika teoretiska inriktningarna kring personlig utveckling drar åt olika håll. Enligt en del går det att definiera vissa mål, som att till exempel utveckla förmågan till empati. Andra betonar det mer organiska och oförutsägbara i våra livsresor.

Hans poäng är att det hela tiden skapas spänningar mellan olika sätt att se på individens respektive organisationens eller samhällets utveckling. Vissa är spirituella praktiker kryddade med meditation och mindfulness, medan andra kan läras ut till en ledningsgrupp.

"Vår uppgift är att lyfta fram hela fältet – inte en specifik modell, metod eller teknik. Jag förstår att ordet goals kan tolkas som att vi tror att det finns slutstationer. Men hållbarhetsmålen, SDG:erna, är inte heller alltid mätbara. De är ambitioner, som ’global rättvisa’. Precis som IDG:erna."

Förmågor som går att utveckla

IDG:erna är uppdelade i fem olika dimensioner: being, thinking, relating, collaborating och acting, där tanken är att vi alla kan växa och utvecklas. Inom de fem pelarna ryms 23 färdigheter, eller förmågor. Dessa är bland annat: självmedvetenhet, inre kompass, kritiskt tänkande, ödmjukhet, empati, tillit, mod och kreativitet.

För ett kritiskt öga ser det ut som en bingobricka som man ska bocka av – annars är man inte tillräckligt utvecklad. Tomas Björkman menar att det är en del av missförståndet.

"Begreppen är exempel på vad de fem olika dimensionerna innebär, och absolut, vi menar att det är bra för oss alla att utveckla de här förmågorna, både för vår egen skull, men också för samhället och planeten."

Den goda nyheten, menar han, är att förmågorna inte är medfödda, utan kan tränas upp.

"Vi föds inte med ett visst mått av självmedvetenhet, kritiskt tänkande eller empati. De går alla att utveckla. Den dåliga nyheten är att de inte kan läras ut i en skolbänk – det krävs ofta djupare psykologiska processer och ett transformativt lärande. Det är detta transformativa lärande som exempelvis bildung försöker fånga, men det gör också olika ledarskapsutvecklingsprogram i näringslivet."

Grafiken och den enklare kommunikationen fyller sin funktion, menar Tomas Björkman. För att denna förståelse inte ska stanna hos en akademisk elitgrupp behövs ett tydligt ramverk och ett förenklat språk.

"Vissa menar att förenklade diskussioner är skadliga. Jag tror att det är farligt att resonera så i en demokrati. Vi måste våga förenkla och bjuda in till ett samtal om svåra saker. Sedan är det självklart också viktigt att vi samtidigt har en djup och komplex akademisk diskussion kring de frågeställningar vi förenklar."

Han drar en annan parallell till klimat- och miljörörelsens kommunikation.

"Johan Rockströms arbete med de nio planetära gränserna är också ett förenklat, kommunikativt ramverk. Men det behövs för att vi alla ska förstå allvaret."

Neonskylt, inte regelverk

Erik Fernholm är en av grundarna till IDG-rörelsen, bland annat genom sitt engagemang inom Ekskäret, plattformen 29k och kopplingar till Norrsken. Han har tidigare studerat lycka och föreläser internationellt om komplexitet, hållbarhet och inre utveckling.

Han ser inte kritiken som särskilt ny. Däremot menar han att den kan vara utvecklande för arbetet framåt.

"IDG är ett ungt initiativ som blivit globalt på bara ett par år, så vi har mycket att lära om hur vi bäst bidrar till de utmaningar samhället står inför."

Han menar att världen i dag inte enbart befinner sig i en hållbarhetskris, utan snarare i en beteendekris:

"Våra största utmaningar kommer från mänskliga beteenden. Till stor del för att marknaden lutar oss mot snäva mål, snabba vinster och egenvinning framför systematiska och långsiktiga värden. Så ska vi ställa om i tid behövs en inre omställning lika stor som den yttre."

Även Erik Fernholm upplever att en stor del av IDG-kritiken bygger på missförstånd.

"Vi är inte gifta till någon dominerande teori, utan samlar dussintals olika forskningsfält som kan användas i en bred palett över hela världen. Jag förstår att man ryggar för begrepp som ’goals’, men vi menar inte att alla ska stöpas i samma form. Det handlar om aspirationer."

Jag förstår att man ryggar för begrepp som ’goals’, men vi menar inte att alla ska stöpas i samma form

Han ser IDG:erna mer som en neonskylt som pekar mot forskningsfälten kring systemförändring, samt ett samarbetsforum för olika aktörer.

"Tyvärr har språket i de här kretsarna varit alldeles för fragmenterat och komplext för att bli begripligt. Vi jobbade med de här frågorna i Ekskäret under tio års tid, men vi pratade fikonspråk. När vi valde att skapa ett enklare ramverk fick frågorna plötsligt fäste."

"Mycket bekymrad och oroad"

Under alla samtal kring det här ämnet har intervjupersoner på båda sidor hänvisat till Nora Bateson som en relevant och trovärdig kritiker till IDG:erna. Hon är en amerikansk författare, filmskapare och systemtänkare, och driver The International Bateson Institute från sitt hem på Ekerö i Stockholm.

När Impact Loop når henne på telefon befinner hon sig i USA för att hantera sin avlidna mors ägodelar. Trump svärs in som president på tv:n i bakgrunden, flankerad av rika techmän.

Nora Batesons inställning är att ingenting gror i isolering – allt är ständigt beroende av kontext, kultur, bakgrund och relationer. Därför, menar hon, är hela diskussionen kring "individuella utvecklingsmål" ointressant. Eller rentav farlig.

"Jag är mycket bekymrad och oroad över att flera av mina vänner är involverade i detta. Och om jag känner så starkt måste jag säga ifrån", konstaterar hon och utvecklar:

"Jag vet att de bara vill väl. Men allt som handlar om att placera människor i fack eller på olika nivåer är livsfarligt. Jag växte upp i Kalifornien på 1970-talet, och det här låter som självhjälpsboomen 1974 – fast utan allt det roliga. Det var samma snack om ’individens utveckling’ även på den tiden. Tro mig, det skapade bara en massa rövhattar."

Allt som handlar om att placera människor i fack eller på olika nivåer är livsfarligt

Medan IDG:erna är tänkta att stärka individens, samhällets och organisationens resiliens i den AI-drivna eran, menar Nora Bateson att de snarare riskerar att göda den algoritmbaserade kapitalismen ytterligare.

"AI älskar att kategorisera och polarisera människor. Därför ska vi vara extra vaksamma på alla försök att definiera oss med enkäter och utvärderingar. Vi bör tvärtom sudda ut etiketterna och fokusera på att bygga våra relationer. Annars blir det en förlängning av det rasbiologiska tänkandet från början av 1900-talet – eller en Soviet Man 2.0."

Till och med de enskilda begreppen som ingår i ramverket bör ifrågasättas, menar Nora Bateson.

"Hur kan man påstå att mod, tillit och optimism alltid är eftersträvansvärt? I vissa kontexter, familjer eller kulturer kan det leda till livsfara. I labbexperiment har man tydligt kunnat visa att möss som är orädda dör inom bara några dagar. Allt beror på sammanhanget."

Hon menar att många har hört av sig till henne efter att hon kritiserat Inner Development Goals på sociala medier.

"Men ingen tycks våga tala öppet. Varför är det så? Varför är folk rädda? Jag är alarmerad över att inte fler tycks alarmerade."

Hur skulle rörelsen förändras för att du skulle välkomna den?

"Den skulle läggas ner."

Men, påpekar hon, den typen av transformation skulle också vara väldigt intressant att följa.

"Att förstå hur människor i grupp kan omvärdera sina åsikter och tänka på nya sätt är kanske vår tids viktigaste projekt. I en komplex värld behöver vi kasta av oss gamla föreställningar. Och sluta behandla människor som isolerade öar."